Välkommen till en stilla stund vid Jesu fötter. Den här stunden, som är en andakt skall vi tala om vad det vill säga att falla på knä inför Fadern vår Gud.

Vi börjar med att läsa från Ef 3 14-21. Där står det:

Citat: Därför böjer jag mina knän inför Fadern, han från vilken allt som kallas far i himlen och på jorden har sitt namn. Jag ber att han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan och att ni ska bli rotade och grundade i kärleken. Då ska ni tillsammans med alla de heliga kunna fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap. Så ska ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss. Slut citat.

I världen är det synonymt med att böja knän till att det innebär en risk till att bli trampad på och bli förnedrad. Och den risken finns. Vi kan inte lita på alla människor. Det finns dem som har onda avsikter och det är viktigt att vara vis när man ödmjukar sig och släpper in människor i sitt liv. Men inte i Guds rike. Och särskilt inte inför Herren. Att böja knä inför Honom är synonymt med upprättelse och sann bekräftelse. Detta pga av att Jesus själv har böjt sig djupare än någon människa någonsin har gjort och kommer att göra. Den insikten gör att vi vet att när vi böjer oss inför vår Herre Jesus Kristus så tar han emot oss underifrån. Han styr inte, han utnyttjar inte, han kränker inte. Jesus säger att ingen är större än den som ger sitt liv för sina vänner. Och han har gett sitt liv för oss, ja för hela mänskligheten.

När man ödmjukar sig inför Herren och böjer sina knän – sin person inför Fadern så händer något inom oss. Vi öppnas till att förstå längden, höjden, bredden och djupet av den kärlek som Gud har för oss. Vi öppnas till att ta emot den nåd som övergår allt förstånd. Vi öppnas till att bli uppfyllda av all Guds fullhet. Vi får ta emot honom som förmår göra långt mer än vi kan tänka eller be om.

Vad är det som gör att vi vill och vågar böja oss? Jo, förvissningen och erfarenheten om hur oerhört djupt älskade vi är av Honom. När vi får se Guds utgivande kärlek. När vi ser Jesu sårbara händer som är utsträckta mot dig och mot mig.

Paulus ber att vi skall få kraft till vår inre människa genom sin Ande och att Kristus skall bo i våra hjärtan och vi bli rotade och grundade i kärleken. Hur går det till? Hur får vi kraft?

Man kan beskriva det i en liknelse. Plantan hämtar kraft genom att sänka sina rötter ned i jorden och hämtar på så sätt näring till att kunna växa och blomma och bär frukt. På samma sätt händer det när vi knäböjer inför honom och ger tid till att läsa o hans ord och ger tid i bönen. Där hämtar vi näring in i djupet av vår själ, vi växer, blommar och bär slutligen frukt. En frukt som är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning.

BÖN: Herre, ingen finns som böjt sig så djupt som du. Du visade oss din kärlek genom att betalade priset för våra överträdelser genom att på korset brytas sönder. Där bröt du också den förbannelse som vilat över hela mänskligheten och du vann en överväldigande seger över synd och död när du uppstod ifrån dödsriket. Därför är du värdig att falla på knä inför. Därför är det enbart en välsignelse att ödmjuka sig inför dig. Hjälp oss att våga lita på dig så vi kan böja knä och öppnas upp för din kärlek som renar, upprättar och ger evigt liv.

Amen.