Kallad till Guds Rike

Välkommen till en stilla stund vid Jesu fötter. Marica Burman heter jag. Jag tänkte den här stunden tala om kallelsen till Guds Rike.

Men först ber vi en liten bön:

Herre, tack för att vi får stilla oss, sätta oss vid dina fötter och lyssna till din röst, Herre, jag ber för var och en som lyssnar den här stunden, att du ska tala till dem. Att de inte ska lyssna till min röst utan att de ska lyssna till din röst och till det ärende du har till dem. Amen.

Det finns en kallelse till Guds Rike. Den första frågan jag vill ställa är: Vem är kallad till detta rike? Svar: Varenda människa på denna jord. Fråga två: Vilka är det som kommer dit? Svar: Var och en som vill ditt och som bekänner Jesus Kristus som Herre och frälsare.

Gud rike är ett rike som inte är av den här världen. Ett rike som är står fast och är osvikligt och där evigt liv råder. Dem som tillhör detta rike har inte sin livs mening i att leva för allt det som den här världen kan ge av rikedom, bekvämlighet, lycka, full hälsa, framgång osv. även om det i sig inte är fel. Men meningen med deras liv är inte det.  Nej, meningen med deras liv är kallelsen att leva ut Guds rikes värderingar och att följa det rikets Kung som är Jesus Kristus. Följa honom i trofasthet och lydnad där han går, oavsett hur vägen ser ut. De är kallade att ge ut av hans kärlek fritt och för inte utan att för den skull vänta sig att få något tillbaka. Det har man råd med därför att deras Herre, som har omsorg om dem, har lovat att vara med dem och förse med det som de behöver under vandringen och de är lovade en belöning, en krona, som de kommer att få först när pilgrimsfärden är över och de har nått det eviga riket. Det viktiga att säga medan den här vandringen sker i denna självförhärligande värld, där allt är förgängligt, där ingenting består för evigt, och där allt handlar om att jag skall ha det så bra och bekvämt som det bara är möjligt, är att den vägen som leder till det eviga riket – Guds rike många gånger kan upplevas som både svår och snårig här på jorden. Vägen kan vara fylld av smärta och lidande. Men i allt har de en tröstare i nöden och en hugsvalare så god.

Mat 7:13 Gå genom den trånga porten, Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet och det är många som går fram på den. Den port är trång och den väg är smal som leder till livet och det är få som finner den. Hur kommer det sig? Ja, därför att det riket är ett osynligt rike men en dag kommer det bli fullt synligt. Det är ett rike vars grundvalar står i konflikt med den här världens grundvalar. Jesus säger att det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike. Vad menar han? Jo, för att komma in i det riket måste du födas på nytt. Du måste bli frälst. Ingenting som du äger, inget du kan prestera, hur duktig och god du än tycker dig vara kan ge dig biljetten in. Nej, bara genom att din ande föds på nytt. Gud själv måste komma och öppna dina inre ögon för att du ska kunna se. Dina inre öron måste öppnas för att du ska kunna höra. Hur då? Jo, genom att du i ditt hjärta får förstå vad Jesus har gjort för dig. Vad som hände den dagen när han korsfästes. Där han betalade din synd och drog ett streck över din skuld inför Gud. Jesus som själv var utan synd, helig och ren, klev ner från sin tron, föddes som människa, levde under våra livsvillkor men helt igenom perfekt och syndfritt. Något som ingen av oss kunde eller kan göra. Du behöver förstå att syndens lön är döden, men den lön och den gåva Gud ger dig är evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.

Vara liten och ha en tro på en stor Gud

Vi börjar läsa från 1 Kor 1: 26-31

Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. ²⁷ Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, ²⁸ och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, ²⁹ för att ingen människa skall berömma sig inför Gud. ³⁰ Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning, ³¹ för att det skall ske som står skrivet: Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren.

I Guds rike har vi människor ingenting att skryta över. I Guds rike är det han som är stor och vi som är små. Men det styrkeförhållandet ser inte ut på det sättet som det skulle se ut här i världen. Gud är god och bara god och han älskar var och en med den största kärleken som bara han kan uppbringa. Gud utnyttjar aldrig sin särställning. Tvärtom i Jesus Kristus avstod han från allt, klev ner från sin tron, blev människa, utgav sig själv och var lydig ända till döden – döden på ett kors för att där själv ta skulden för våra synder och överträdelser som vi rätteligen skulle betala. Detta gjorde han för vår skull därför att han älskar oss och ville befria oss. Vi har en Gud som är helig, ödmjuk och barmhärtig.

Att vara liten som människa i den här världen kan vara svårt. Det kan vara svårt att vara liten i rocken sas. Är du kort som människa så innebär att människor rent bokstavligt får se ner på dig när de ser och tilltalar dig och det kan känns jobbigt. Man kan också känna sig liten i den bemärkelsen oviktig som människa – att inte duga. Att inte hålla måttet sas. Det kan innebära ångest och många andra svårigheter. I den här världen blir du respekterad om du ser bra ut och gör bra saker. Du får en god självkänsla och ett bra självförtroende genom andra människors bekräftelse. Men i Guds rike ser det inte riktigt ut så. Visst mår man bra när andra tycker om en och även visar det och det är gott och viktigt att så sker. Men Gud mäter inte som vi människor mäter. I Guds rike är det ingen nackdel med att vara liten som människa. Jesus fick frågan om vem som var störst i himmelriket svarade han att ” Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket. Vad menar Jesus – ska vi vara barnsliga? Nej, Det menas med att förstå vem Gud är och att man är liten i jämförelse med honom. Inte som en jantelag – utan som en sanning som befriar och ger en vila där man inte behöver bevisa något vare sig för honom eller någon annan för att duga och känna sig älskad. Dessutom är chansen att han kallar oss till tjänst i hans rike väldigt stor om vi behåller vår litenhet i form av att vara beroende av hans nåd och inte litar till vår egen förmåga. När vi följer Jesus och tjänar andra människor som i världen kanske inte betyder så mycket, när vi böjer våra knän för andra därför att vi älskar Jesus så mycket så betjänar vi också Honom själv. Det var i kärleken till människorna han dog.  Därför spelar det ingen roll i vad vi gör, stort eller smått. Det som spelar roll är att vi gör det han kallar oss till, är honom trogen och har vår glädje i att tjäna honom.

Kallelsen vi har till Guds Rike och att Herren Jesus hjälper oss på vägen.

Joh 14: 16-17, 25-26.

Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, ¹⁷ sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er. ¹⁸ Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er.

Detta har jag talat till er, medan jag är kvar hos er. ²⁶ Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er. ²⁷

Jesus lovade innan sin hemfärd att inte lämna oss ensamma utan att komma till oss och alltid vara med oss under vår vandring här på jorden genom att sända den helige Ande. Den helige Ande är Jesu egen osynliga närvaro inom alla dem som tror på honom.

Hans uppgift är att påminna oss om allt det Jesus lärde under sin tid här nere. Hans uppgift är att vägleda med Guds vishet så att vi kan ta rätta beslut och att ge oss kraft till att orka göra den pilgrimsfärd som kan kännas lång och svår.

I Jesaja: 40 kan vi läsa om att Gud har gett oss ett löfte.

Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka. ³⁰  Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla. ³¹  Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta.

Även om vi förströstar på Herren så blir vi trötta, vi kan drabbas av tvivel och vi kan vara nära att ge upp. Men då får vi alltid komma till Jesus. Sätta oss ner vid hans fötter och hämta ny kraft. Både till vår ande, själ och kropp.

Jesus säger i Mat: 11:28 Kom till mig alla ni som arbetar och bär på tunga bördor så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna vila för er själ. Ty mitt ok är milt och min börda är lätt.

Paulus talar i Fil 4:4-8 om att Herren är oss nära under vår vandring.

Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. ⁵ Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. ⁶ Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. ⁷ Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus. ⁸  För övrigt, bröder, allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, ja, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant. ⁹ Vad ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det skall ni göra. Då skall fridens Gud vara med er.

Här vägleder Paulus oss hur vi får styrka och kraft i vår kallelse: Han säger vidare att vi behöver välja att ta in det som är sant och värdigt, rätt och rent i våra liv. Att inte ta del av sådant som vi vet inte för oss  nära Herren utan drar oss ifrån honom. Vara selektiva. Att alltid vara nära Herren, umgås med honom tala med honom om allt vi är med om och bär på. Lyssna till hans röst och ta efter det han lär oss genom sitt ord och han är med oss i varje prövning och i varje stund. Då får vi frid om vår själ är orolig och vi kraft och styrka till att fortsätta i vår kallelse till Guds Rike.

Det kan ibland vara svårt att fullfölja vår kallelse. Det kan hända att vi blir efter på vägen och kanske tom stannar upp helt innan vi hunnit fram.

Paulus talar om det i  Heb 4:1-2

Citat: Låt oss därför med fruktan se till att ingen av er visar sig bli efter på vägen, när nu ett löfte att komma in i hans vila står kvar. ² Ty evangeliet har predikats för oss liksom för dem. Men för dem blev ordet som de hörde inte till någon nytta, eftersom det inte genom tron hade smält samman med dem som hörde det.

Vägen mot vårt slutmål Guds Rike kan ibland kännas lång och snårig. Målet kan synas alldeles för lång borta. Under det att tiden går kan man frestas att ge upp. Livets bekymmer tynger som gör att stegen börjar kännas tunga. Och när det då blir tungt är det lätt att ta till det som finns närmast till hands och som ser lockande ut men som inte leder mot slutmålet. Det kan vara allt möjligt, all möjlig världslig förströelse – som i sig inte behöver vara fel – men som på något sätt för en bort ifrån kärleken och längtan till Jesus. Upptar det för mycket av ens tid, så får det också så småningom våra hjärtans tillbedjan, målet för vår resa bleknar, vi stannar upp i vår vandring, sätter ner våra bopålar och avslutar vår resa.

Risken finns som sagt att vi ger upp vår kallelse därför att vägen blir så tuff och vi drabbas av tvivel, oro och livets bekymmer kväver vår iver och vår glädje att följa Herren. Precis som ogräset kväver den goda säden på åkern och hindrar det att växa och ge skörd.

Vad är det som skall hindra att detta sker? Jo, att ordet får smälta samman med oss. Att Herren själv får plantera sitt ord i våra hjärtan likt ett frö får växa till så att det blir ett med oss. Alltså – hans vilja blir vår vilja. Hans glädje blir vår glädje. Och vi måste med hans hjälp rensa bort det som hindrar. Hinder kan vara Ex om vi älskar pengar och rikedom mer än Jesus. Eller om livets bekymmer får växa till och kväva vår glädje vi har i honom. Vi behöver idka sas trädgårdsarbete i våra hjärtan. Gör vi det så blir det mer och mer naturligt för oss att göra Guds vilja och det som kunde bli stora hinder på vägen är inte lika höga och svåra längre eftersom det är han som är vår styrka och förmåga. Vi fortsätter oavbrutet att tjäna Herren och hans sak här i världen. Eftersom det är vår största glädje. Vilket i sig till slut leder till att när livsvandringen här på jorden tar slut, vi når vårt slutmål – vårt hemland himlen – så får vi gå in i den eviga vilan och saligheten tillsammans med Fadern och hans son Jesus Kristus.

Temat för den här predikan är kallelsen till Guds rike. Vi har lyssnat till ordet som handlat om vad det vill säga att vandra på den vägen i den kallelsen. Att det inte alltid är en lätt väg att gå. Man måste först och främst födas på nytt eftersom det är ett rike som inte är av den här världen. Man måste alltså bli frälst för att kunna gå på den vägen och nå målet för kallelsen – Guds Rike.

Det är ett rike som i många avseenden är helt annorlunda än det rike vi har här i världen. Det som är lite här är stort i Guds rike och det som är stort här är litet i Guds Rike. Porten är trång och vägen är smal som leder dit vilket kan bli till ett hinder som gör att vandringen blir för svår och som i sin tur gör att man ger upp. Men i allt har Jesus lovat att vara med oss. Han har lovat att förse med allt det vi behöver av hans välsignelse. Han har lovat att vägleda oss, hjälpa och styrka oss genom den helige Ande så att vi kan hålla ut i vårt lopp och vår kallelse tills vi når vårt mål och får möta Honom i egen hög person.

Den dagen när vi avslutat vårt lopp och fullgjort vår kallelse och står inför Vår Herre Jesus Kristus – Kungars Kung och Herrarnas Herre. Vad händer då? Under vår tid här på jorden har vi fått vandra i tro utan att se. Vi har delvis fått leva ett liv i det fördolda. Vi har fått tagit del av Guds rike men bara som en försmak. Vi har fått kämpa med tvivel och otro. Vi har fått kämpa med ifrågasättande och ibland blivit av världen idiotförklarade. All den kunskap som vi har fått här i livet har bara varit som en grumlig spegelbild inför det som vi kommer att få se. Vi har bara sett och förstått en liten del av Guds storhet i jämförelse med det vi kommer att få se när vi äntligen har kommit fram. Då kommer vi att få stå ansikte mot ansikte och se honom i all hans fullhet, glans och härlighet.

Vad tänker vi då, vad säger vi då, vad gör vi då?  Jag tror att vi alla kommer att böja våra knän och våra ansikten i djup vördnad som anstår den Kung och Herre han är. Vi kommer med den stora skaran klädd i vita kläder som har kommit före oss och änglarna att säga: Lovet och priset, visheten och tacksägelsen, äran och makten och väldet tillhör vår Gud i evigheternas evigheter.

Vi har då nått det rike som är evigt, ett rike där ingen sjukdom finns, Där ingen sorg och inga tårar finns därför att allt ont är utplånat. Bara kärlek, glädje, frid och rättfärdighet kommer att råda.

Då får vi vila ut. Vila ut från vår strävan. Vi har fullbordat loppet och bevarat tron. Vi har kommit i mål och får den segerkrans som aldrig vissnar. Vi får kronan på våra huvuden. Vi får den lön som mäts upp efter det mått vi har tjänat Herren i trohet mot honom. Litet eller stort. Och det bästa av allt, han står i porten och välkomnar oss in i hans paradis.

Vi ber:

Herre, du har givit oss ett nytt mål med våra liv – Ditt Rike. Tack för att vi får vandra mot det målet inte ensamma utan tillsammans med dig. Herre, hjälp oss att inte tappa modet och ge upp utan att med en helig fruktan se på dig så att vi inte stannar upp och blir efter på vägen. Du leder oss var dag och du är mäktig att föra oss ända hem till ditt goda land.