Ni lyssnar till en stilla stund vid Jesu fötter. Marica Burman heter jag,

I denna den fjärde av fem betraktelser från Kolloserbrevet ska vi tala om Den gamla och nya människan.

Vi börjar med att läsa från 3: 1-3.

Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. ² Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. ³ Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud. När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom. 

Vi har alltså uppstått med Herren. Vi har blivit nya skapelser, nya människor i honom. Den gamla människan, alltså de rötter som vi har från Adam och därmed också den synd som vi bär på korsfästes och dog när Gud och människan Jesus Kristus korsfästes och dog.

Du tänker kanske, jag som är kristen, frälst från mina synder och är ett Guds barn men varför är det en sådan kamp och varför ser jag inte mer av Guds rike och den nya människan i mitt liv? En av anledningen till detta är att det liv vi lever med Herren är mångt och mycket ett osynligt liv. Inte bara för världen men också för oss själva. Vi är medborgare i ett nytt rike som är osynligt men en dag kommer att bli synligt för alla människor och även för oss som tillhör honom. Det sker den dag när Jesus kommer tillbaka. Innan dess lever vi i tro utan att se sas. Men vi som nya skapelser är ett faktum och verkligt eftersom Jesus är verkligheten själv. Han sitter nu som människa och Herre vid Gud Faderns högra sida och ber för oss.

Därför är vi som tillhör detta rike kallade att söka Honom och det som finns där i det riket först och främst, inte det som finns i det riket som är här på jorden.

Vi är kallade att söka det som tillhör Guds rike och klä oss i hans kärlek – alltså bli formade som människor efter det som finns där uppe i det himmelska, det nya som har kommit.  Vi är kallade att ta del av det, färgas av det och ge det vidare ut i den värld som fortfarande lever i det gamla.

Vad är då det gamla och vad är det nya?

Det gamla är den gamla människan – Adam som orsakade att synden kom in i skapelsen och dess rötter som vi människor har levt och frodats inom mänskligheten allt sedan. Den gamla människan är det tillstånd och den påverkan vi människor lever under och påverkas av utan Gud. Paulus tar upp i v 3:5 några av dess attribut: Vrede, ondska, smädelser, lidelser, otukt, orenhet, girighet, självrättfärdiget som är viljan klara av våra liv på egen hand och inte kännas vid vårt beroende av Gud. Begär som lätt kan få utlopp inom oss människor.

Men vad är det nya som kommit?

I Jesus Kristus har dessa rötter från den förste Adam kapats och i honom har vi blivit nya skapelser.  Guds eviga egenskaper som fötts in i världen – i den nya människan Jesus Kristus. Det nya är att när man kommer till tro på honom och i det han har gjort för oss får vi också får ta del av Guds egenskaper – hans egen personlighet. Gud själv har sin boning inom varje troende kristen. Och inom dem är nu att finna det ljus och det salt som den här världen förlorade iom syndafallet. Några av Guds egenskaper som Paulus tar upp här i v 12: Barmhärtighet, godhet, ödmjuket, mildhet och tålamod. Förmåga till att ha fördragsamhet med andras brister och till förlåtelse. De finns hos de troende, förvisso i olika mått, beroende på hur nära Jesus en människa lever och i vilket mått hon låter sig färgas av honom. Viktigt att säga här är att detta är att finna hos alla människor oavsett tro eller icke tro, därför att alla människor är skapade av honom. Självklart, det vet vi så är fallet. Men de som dessutom lever i en nära relation med Jesus präglas desto mer av detta. De kan även klä sig i kärleken. Och då menas inte vilken kärlek som helst – Guds egen oförfalskade och rena kärlek.   Dessa kläder bör vara än tydligare hos de troende. Så tycker man att det skulle behövas mer av detta i ens liv är inte svaret att skärpa till sig och försöka igen utan svaret är att vända sig till Herren, umgås med honom än mer och låta honom prägla en, klä oss i sin rättfärdighet.

Som kristna är vi en blandning av detta. Vi har vår gamla natur kvar inom oss samtidigt som vi också bär Guds helighet. Det är tudelat och innebär att vi lever i en strid mellan dessa två naturer. Så att vara kristen innebär att leva i en konflikt inom oss som vi är mycket medvetna om. En konflikt som man som kristen är extra medveten om mer än icke troende. Det är en kamp mellan ont och gott som råder. Men det är inte vi som strider och kampen är i princip redan vunnen. Vår uppgift i detta är att ge Herren, som har vunnit den kampen, mer tid och utrymme än den som är i världen så att hans eviga egenskaper får växa till mer och mer inom oss.

Paulus uppmanar oss att låta Kristi ord rikligt bo hos oss med all vishet. Bo. Det innebär att man inte bara är på tillfälligt besök. Nej, man bor där jämt, dygnet runt. På samma sätt vill Gud att hans ord skall bo hos oss. Att det får vara hos oss, i oss och med oss som en följeslagare jämt, alltid dygnet runt. I ordet och i bönen, i gemenskapen med Herren och våra trossyskon lär vi känna Jesus Kristus som den han verkligen är. Ordet berättar vem Gud är och när vi läser i bön om att den helige Ande skall uppenbara ordet för oss blir vi också färgade av ordet. Den man umgås med blir man lik. Ju mer du umgås med Herren ju mer lik honom blir du.

Ps 1 säger: Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd och inte går på syndares väg eller sitter bland bespottare, utan har sin glädje i HERRENS undervisning och begrundar hans ord dag och natt. Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i rätt tid och vars blad aldrig vissnar. Allt han gör lyckas väl.

Vi ber:

Herre, tack för att i dig är vi nya skapelser. Det gamla är förgånget något nytt har kommit. På korset renade och upprättade du hela mänskligheten från all vår synd och drog ett streck över det skuldebrev som vittnade mot oss. Du tog straffet i vårt ställe. Du dog som människa och Gud och du uppstod som människa och Gud – den nya människan. Herre – jag ber att du skall levandegöra för dem som lyssnar nu vad det vill säga att vara en ny skapelse i dig. En ny människa. Låt ditt offer få göra verkan i våra hjärtan och klä dem i din rättfärdighet och i din kärlek. Forma dem till din likhet och låt dem få föra din godhet och kärlek vidare.

Amen