Navigation Menu+

Lidande och seger i Jesu efterföljd

Posted on apr 26, 2017 in Kärlek, Lärjungaskap, Lidande |

Blomma

Ladda ned ljudfilen

 

Välkommen till en stilla stund vid Jesu fötter. Jag heter Marica Burman heter jag.

Min intention i denna predikan är att du som lyssnar skall byggas upp och växa till i din tro på Herren Jesus Kristus, i vad han har gjort för dig och stärkas i din överlåtelse till honom.

Jag tänker börja med att tala om det kristna martyrskapet. Det kan tänkas vara en märklig ingång för den här predikans ämne. Men när jag spelar in denna predikan befinner vi oss i juletid. I kyrkoåret tas detta ämne upp på annandag jul. Julen- är en tid som är synonymt med kärlek, gemenskap och en önskan om frid. Det är en verklighet som många i vårt land lever i. Men inte för alla. Vi vet att för en del människor är julen tyvärr mer förenat med rädsla för ex ett barn vars föräldrar kommer att dricka för mycket, i o m alkoholen så antar jag att våldet i nära relationer ökar just under julen.  Ensamhet – där det inte finns någon att dela julen med – en tid då ensamheten känns extra påtaglig. Människor som är uteliggare som tvingas vara ute i kylan och se in genom fönstren där människorna äter och skrattar och har det gott inne i värmen. För dessa kanske en predikan om martyrskap inte alls känns lika främmande.

Vilken plats har martyrskapet i den kristna tron? Vi som oftast är dem som går i kyrkorna och lyssnar till budskapet. Vi som är räddade och frälsta har väl ingen nytta av att lyssna till ordet om martyrskap?

Det kristna livet handlar inte bara om en trygg gemenskap, där kärlek och ömhet råder. Nej, det kan även innebära svårigheter av olika slag. Smärta, utanförskap och ytterst martyrskap. Men för den som älskar Herren och lever nära Honom så kan inte något skilja den personen från Guds kärlek i Kristus Jesus. Varken förföljelse eller svält, makter eller herravälden. Att martyrskapet kan finnas med i den kristnes vandring beror på att det livet bärs av den som genomlidit det yttersta martyrskapet, att oskyldigt dö korsdöden i vårt ställe och genom det övervinna all död och ondska. I den segern ges styrka och kraft för var och en som för sin tro måste genomgå något slag av lidande.

Annandagen uppmärksammar martyren Stefanos. Vad var signifikant i hans liv? Jo, en omutlig efterföljelse till Jesus som fick kosta allt – tom hans liv. Var fick han sin kraft ifrån? Jo, Herren själv. Stefanos visste att Jesus är vägen, sanningen och livet. Och i lidandet fick han en syn där han såg Gud härlighet och Jesus själv ståendes vid Guds högra sida. Det gjorde att han härdade han ut. Att förneka sin Herre var det samma som att förneka sin egen existens. Han blev stenad till döds pga av att han sade sanningen. Beviset att han tillhörde den Sanne var att i den stund han stenades bad han Herren att inte ställa dem, som kastade stenarna, till svars för vad de gjorde. Stefanos visade prov på vad sant kristet martyrskap innebär. Att stå fast vid sin tro, oavsett kostnad. Vara villig att ge sitt liv och samtidigt be för sina förföljare. I vårt land ser man inte detta hända. Men i mellanöstern och andra delar över vår värld sker det. Kristna är den mest förföljda grupp av människor i världen. Många får sätta livet till pga av sin efterföljelse till Jesus.

Vi i Sverige behöver inte utså sådan förföljelse med det yttersta martyskapet. Det känns i det närmaste förmätet att tala om martyrskap i vårt land. Men vi kanske få lida på annat sätt för vår tro. Kämpar du i din tro på något sätt? Lider du ändå i din tro? Be Herren om fördjupad kärlek till dem som förföljer dig, be om fortsatt frid i ditt hjärta och be om styrka att stå kvar i din övertygelse. Du kommer att bli rikligen belönad för din trofasthet mot honom.  Jesus säger i Joh evangeliet att i världen får ni lida, men var inte orolig- jag har övervunnit världen. Han har lovat att aldrig överge dig och att han skall vara med dig alla dagar in till tiden slut. Det löftet kan du lita på. Nu tänker du kanske – men hur ska jag kunna lita på det? Jo därför att Jesus har genomlidit det djupaste lidande som ingen annan fått genomlida – att oförskylt ta på sig hela världens alla synder och lida korsdöden med all dess smärta. Dessutom som att det inte vore nog, så övergavs han av alla tom Gud Fader själv. Han dog i fullständig ensamhet. Men iom med det vann han en överväldigande seger över synden, döden och all övergivenhet. Övergivenhet och ensamhet är något som många i vårt land kan relatera till. Här ser vi att genom Martyrskapet som Jesus fick lida så har du som är ensam fått en livsgemenskap med Herren själv. En livsgemenskap som ingen människa kan bryta och ta ifrån dig. Han är alltid med dig var du än är genom att han alltid bor i dig genom den Helige Ande. I den livsgemenskapen lär du känna Jesus Kristus och du lär känna dig själv som den du är i Honom. Där i den gemenskapen förändras du till hans likhet och ges kraft till att leva ett liv som ärar honom. Heb 9: 11 – 14 berättar om vad som hände när han offrade sig själv.

Jag läser:

Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som skulle komma. Genom det större och fullkomligare tabernaklet, som inte är gjort av människohand och alltså inte tillhör den här skapelsen, 12 gick han in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning. 13 Om nu redan blodet av bockar och tjurar och askan från en kviga kan stänkas på de orena och helga till yttre renhet, hur mycket mer ska då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden? Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud. 

Jesus offrades för vår skull som en evig överstepräst inför vår Gud och Fader. Ett offer han gav frivilligt. Jesus sa innan hans korsfästelse att han ger sitt liv frivilligt och att han också hade rätt att få det tillbaka. Han gick in i själva himlen in i evigheten vilket innebär att hans offer – betalningen för våra synder och överträdelser gäller i all evighet och kan aldrig ogiltiggöras. Har du tagit emot hans försoning så ÄR du försonad i Guds ögon för ALL framtid och du har förlåtelse och upprättelse för ALLT det du gör eller råkar göra som inte är Guds vilja. Han har renat våra samveten så att vi kan tjäna honom – han som lever och manar gott för oss. När vi vandrar med Jesus och han får tillgång till att rena vårt inre, våra samveten, så börjar vi också mer och mer tjäna Honom på ett sätt som verkligen gör skillnad här i världen.

Jesus gav sitt liv men visste också att han skulle få livet tillbaka. Det gav honom styrka att gå igenom sitt elddop. Han liksom såg lönen – vår frigörelse – inför sina inre ögon. Så ska även vi tänka. Om vi ska kunna vandra i Jesu fotspår så behöver vi ha vår blick fäst på honom som har övervunnit världen med all dess orättvisa, lidande och ondska. Heb säger att ”ännu har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. Och i versen tidigare står det: Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet.

Går du igenom lidande och svårigheter av något slag? Blir du hånad eller hamnar du i utanförskap pg av din tro? – se på honom som har fått utstå så mycket lidande – så att du inte tappar modet. Här i världen får du lida – men du behöver inte oroas Jesus har övervunnit världen – vad kan en människa gör dig?

Jesus har lidit ditt lidande – han vet vad du går igenom. Du är inte ensam.

Jesus dog på korset och tog all din smärta och lidande på sig. I hans famn kan du vila ut, finna tröst i din sorg, styrka i din kamp och glädje i hans seger. Vi har så mycket att tacka honom för och han vill inget annat än att vi ska leva nära honom och dela livet i både glädje och sorg.

Allt det som Gud vill ge oss och vara för oss sker i Guds nåd. Och det är genom Guds nåd vi också får styrka att stå kvar i vår tro på honom även om det innebär svårigheter. Vi tar Paulus som exempel: Han var en Herrens tjänare som var helt överlåten till Gud. Han blev rikligen välsignad och gjorde många under och kraftgärningar. Dessutom lyftes han upp till tredje himlen och fick med sig därifrån stora och höga uppenbarelser.  Men pga av detta blev också hans liv förenat med stort lidande. Ex skeppsbrott, spöstraff, fängelse, stening osv osv.  Varför det? För att han inte skulle tappa fotfästet, bli högmodig och börja tro att all den kraft och alla de under som skedde i hans tjänst berodde på hans egen förmåga. Det skulle inneburit att Paulus då inte längre kunnat stå i den tjänst som han var kallad till. När Paulus bad om befrielse från det lidande han fick utstå svarade Herren Paulus: ”Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet”. Därför berömde sig också Paulus för sin svaghet för att Kristi kraft skulle vila över honom. Ju djupare du överlåter dig till Jesus och den överlåtelsen får färga dig som person och ditt liv, desto större lidande får du utstå. På grund av att du lever i en värld som är fientlig till Gud själv och det han står för. Här får ordet nåd betydelsen styrka. Guds styrka i vår svaghet. Den ultimata segern som världen inte känner till eller begriper sig på. Att segra i svaghet?? Vad är detta?? Guds rike är inte av den här världen. Jesus säger ju att om Guds rike var av den här världen skulle hans lärjungar kämpa för att han inte skulle bli korsfäst.  Jes 53: 10-11 säger: Men det var HERRENS vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge och HERRENS vilja skall ha framgång genom honom.

Vi kanske tycker att detta är ett konstigt sätt att segra på. Men så mycket som himlen
är högre än jorden, så mycket är Guds vägar högre än våra vägar och Guds tankar högre än våra tankar.

Det var i Guds nåd som hans son Jesus Kristus dog. Han gav sitt liv fast han var oskyldig. Det var vi som var skyldiga och det var i vårt ställe han klev in, tog straffet och vi fick gå fria. I nåd får ta emot den förlåtelse som han gav oss och i nåd får vi leva i all den kärlek, godhet och frihet han har för oss.

Vad innebär det att leva i frihet och Guds nåd? Ja att veta att man är i grunden förlåten och försonad som människa. Att vara satt fri från lagens krav som säger att du måste vara si eller så. Du måste göra det och det.. listan kan göras oändlig. När någon gör något för dig så är det lätt att du hamnar i tacksamhetskuld – att du borde ge tillbaka något. Men inte inför Gud. Guds kärlek är evig och inte villkorad. Du behöver inte förtjäna hans kärlek och favör. Den är given en gång för alla och tas inte ifrån dig även om du brister som människa. Och han ger och ger mer när du själv töms på din egen kraft och styrka. Det handlar om att ta emot Guds förlåtelse och kärlek fritt och för intet och sen ge den vidare fritt och för intet.

Du är fri att bara vara med Jesus och i hans närhet så föder han en längtan och förmåga att leva ett liv som ärar och gläder honom. Du är älskad oavsett vad som händer. Den villkorslösa kärleken bringar fram en tacksamhet som kommer i uttryck genom dina tankar, dina ord och dina gärningar. Och allt är Herrens verk. Ps 127 1 – 2 Om inte Herren bygger husetbygger arbetarna förgäves.Om inte Herren vaktar stadenvakar väktaren förgäves.2 Förgäves går ni tidigt uppoch sent till vila,ni som äter mödans bröd.Detsamma ger han sina vänner när de sover.

Alltså – vill du bära frukt i ditt liv? Var med Jesus. Som grenen inte kan bära frukt av sig själv utan måste vara kopplad in i stammen på trädet så kan inte du bära frukt för Guds Rike om du inte är inkopplad i Jesus. Det är han som är trädstammen och du är grenen. Det är från honom du får din näring/sav så att du kan växa och bära frukt. Vad gör grenen – den sitter bara stilla fast vid stammen och dricker in av det trädet ger den. Jesus ropar ut: ” Den som är törstig kom till mig och drick!! Ur hans inre skall levande vatten strömma fram”. Det Jesus ger dig när du umgås med honom i all enkelhet – ät nytt liv. Det gamla är förgånget och det nya har kommit. Den gamla människan har dött och den nya människan har uppstått. Det får också konsekvenser som vi läser om i Rom 6:1-5:

Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? 2 Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? 3 Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? 4 Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. 5 Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans.  

Det som skedde när Jesus korsfästes och dog var att människan med Jesus gick samma väg. Då menar jag den syndiga människan. När Jesus uppstod, uppstod också människan med honom. Och i Honom har vi fått ett nytt liv – vi är en ny skapelse i honom.

Detta är för oss obegripligt utan att den helige Ande får uppenbara det för oss. Men får han det så blir konsekvensen att detta faktum mer och mer får göra sig gällande i våra liv. I allt som vi är och gör. I våra tankar, i våra ord och i våra gärningar. Allt detta gör Gud själv genom den helige Ande som bor i var och en som tagit emot Jesus Kristus som sin frälsare och Herre.

Vi läste nyss: Skall vi stanna kvar i synden för att nåden skall bli större? Visst inte. Vi som har dött bort från synden, hur skall vi kunna leva vidare i den?

Menas detta att vi aldrig syndar? Nej absolut inte. Men det menas med att man inte längre kan synda i fred. Synda med gott samvete. Vi blir mer och mer medvetna om vad synden är och vi mår dåligt när vi gör oss skyldiga till det. Våra samveten har blivit känsligare för synden och vi gläder oss mer över det som gläder Gud. Vi har bytt glädje i livet. Samtidigt är detta en strid som vi lever i. Det vi tidigare gladdes åt skäms vi över och vi kämpar med att göra bättring. Men Jesus vet att vi inte klarar av att leva det liv vi är kallade till och ju tidigare vi också förstår det ju snabbare blir vi befriade från att prestera godhet i egen kraft. Vi får då leva i hans kärlek trots att vi brister och i den kärleken ger han oss styrka att leva mer och mer det nya livet som han vill ge oss. Genom dopet – Jesu död och uppståndelse har hans död blivit vår död och hans liv blivit vårt liv. Hans död var en död från synden en gång för alla. Men det liv han lever det lever han för Gud. Så ska vi också se på oss själva. För så ser Gud på oss. Vi är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.

Detta liv levs i ödmjukhet inför Honom som vi har allt att tacka för. Vi lever i ödmjukhet genom att böja våra knän och våra hjärtan inför Jesus som självmant gick i döden i vårt ställe. Vi lever i ödmjukhet genom att lyda honom mer än dem som är i världen. Vi lever i ödmjukhet genom att upphöja honom som Kung och Herre. Vi lever i ödmjukhet genom att han får sitta på vårt hjärtas tron. Det liv som då formas och levs i är det nya livet.

Ska avsluta min predikan med förhoppningsvis några uppmuntrande ord på vägen. Det här har ju varit ett rätt så tungt ämne. Jag vet naturligtvis inte hur ditt liv har varit eller hur ditt liv kommer att se ut. Men är du kristen och tror på Herren Jesus Kristus så vet jag en sak med säkerhet. Han har varit med dig alla dagar du hittills haft och kommer att vara med dig alla dagar framöver. Han vill fortsätta att ge dig en tro på Honom som bär genom livets alla omständigheter. Hans rike är inte av den här världen, den här världen som är ändlig och som predikaren säger är förgänglig. Nej, Guds rike är ett evigt rike som aldrig tar slut. Det är det riket du som kristen får leva i och utav genom tro här nere på jorden. Hur vet man att man bär en sådan tro? Jo, man vet det i sitt inre och den tron bevisar sig i det liv du lever här och nu. Inte som ett perfekt liv utan fel och brister. Nej, men det levs i ett liv i ödmjukhet, medveten om sin svaghet men får sin kraft i Guds nåd och det är ett liv i offervilja. Det levs i ärlighet inför sina fel och brister men i en önskan om förlåtelse och omvändelse som i sin tur förvandlar en till att leva i kärlek och barmhärtiget både mot sig själv och andra människor. Det levs i ödmjukhet inför en Gud som upprättar, som stärker och som rättfärdiggör. Gud som är allsmäktig och helig men som man vet älskar villkorslöst. Den kärleken bringar fram en tacksamhet inom oss över att få tillhöra Honom som är god och har förlåtit alla våra överträdelser. Den tacksamheten gör att man vill ära och lyda honom i allt oavsett vad andra tycker och tänker. Ett liv som levs i Nåd – Allt sker i nåd. Inget gott som kommer från Gud kommer pga av våra gärningar. All Guds godhet, förlåtelse, all upprättelse, allt helande, all frälsning, ges i nåd och bara nåd. För oss är det gratis. Men det är en nåd som har kostat honom allt.

Den nåden gör att vi får tillhöra honom och vandra tillsammans med Jesus och var och en har en genuin och unik kallelse att tjäna Honom. Känner du inte till den så vill han mer än gärna uppenbara den för dig. För dig som känner till din kallelse och har vandrat i den vill han ge dig en fördjupad uppenbarelse om vad det innebär och ge dig den nåd och kraft som behövs för att fullfölja den.

Låt oss be:

Tack Herre för att du led martyrdöden. En död som du led oförskylt i vårt ställe. Den här världen lever i fiendskap till ditt kors och till var och en som omsluter ditt kors i sina liv. Men du hjälper, tröstar och ger styrka till dem som på något sätt lider för att de tillhör dig. Tack för att du har lovat att vara med dem ända till tiden slut.  Herre jag ber att du skall leda var och en som lyssnar denna stund på den väg du har tänkt för dem. Tala dina ord in i deras hjärtan och led dem med ditt ljus. Ditt ord är våra fötters lykta och ett ljus på vår stig. Så jag ber att du skall upplåta ditt ord, ge ljus över din sanning och styrka att följa dig var du än går.

Amen.

 

 

Translate »

Pin It on Pinterest

Share This