Den smala vägen

Först vill jag säga att det här är ett budskap som är lika mycket riktat till mig själv som för någon av er här idag, eller dem som lyssnar efteråt.

För det andra så kan ingen leva ett liv som behagar Gud i egen kraft. I oss själva är vi totalt oförmögna av bidra med något som har evighetsvärde, förutom en enda sak: Säga Ja till Jesus Kristus och Amen till det han vill utföra.

För det tredje så älskar Herren oss, villkorslöst! I all vår brist och ofullkomlighet så älskar han oss obeskrivligt högt!! Oavsett om vi gör goda gärningar eller inte.  Han älskar oss villkorslöst.

Den smala vägen.

Vi börjar med att läsa från Mat 7:13-14

Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. ¹⁴ Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.

Ett välkänt bibelord för de flesta av oss.

Dessa ord är Jesu egna som han förkunnar i slutet av sin bergspredikan där han på många områden visat hur vägen ser ut om man vill följa honom och hur vägen ser ut om man inte vill det.

Vad kännetecknar här de två vägarna i det som Jesus förkunnar här:

Vi börjar med den smala som också kommer vara i fokus den här stunden så innebär det enligt Jesus:

Salighet. De som vandrar den smala vägen kännetecknas av att vara saliga, bära på en djup glädje inom sig även om det innebär svårigheter och lidanden av olika slag.

Jag läser upp några av de ex som Jesus tar upp angående salighet.

Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket

Saliga är de som sörjer, de skall bli tröstade.

Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. ¹² Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.

Vidare talar han om att de som vandrar den smala vägen älskar sina fiender och vänder andra kinden till och ber för dem som förföljer dem.

I den här världen fungerar man som salt i förruttnelse och ljus i mörkret.

De söker inte i första hand bekräftelse och sin skatt hos andra människor utan hos Herren.  Det är ett liv som i mångt och mycket sker i det fördolda och som får sin lön i det fördolda.

Även om vi inte ska tala så mycket om den breda vägen så ska vi ändå säga lite om hur den ser ut, enligt det Jesus säger i sin Bergspredikan.

Man vill gärna synas och höras bland människor.

Drivkraften till det man gör är att bli ärad och få sin bekräftelse hos människor.

Man samlar även skatter här på jorden istället för skatter i himlen.

De som vandrar på den breda vägen och lever så kan få känna stor mättnad och de behöver inte vänta på sin lön. Den får de ut i detta livet.

Men de är inte ett salt och de skiner inte med Guds ljus i vår värld.

De är människor som har levt, ett till ytan fromt liv, men deras hjärtan har varit långt borta från sin Herre.  Jag tror att en sak är signifikant för dem som vandrar den breda vägen – rättighetstänkandet. Om jag gör detta för dig Gud som kommer du att välsigna mig med detta.

Orsak och verkan i tänkandet sas. Om jag gör si kommer Gud att göra så. Ex en teologi som jag tror, tillhör den breda vägen är framgångsteologin som förkunnat: ger du 100 kr kommer Gud att välsignad dig med 1000 kr. Detta är ett falskspel som många har förkunnat i kyrkans moderna historia och så görs det än idag, tyvärr.

Naturligtvis kan Gud välsigna oss tillbaka 10-fallt ja, 30-fallt, 60-fallt och 100-fallt. Men inte som en rättighet. Utan som nåd. Du kan aldrig förtjäna välsignelser i vilket mått det än är som rättighet. Herren har lovat att välsigna oss – men den kommer inte utifrån att du gjort goda gärningar, nej den kommer till dig i nåd – oförtjänt. Och du har ingen kontroll över vilka välsignelser du kommer att få ta emot och i vilket mått och när – det ligger helt och hållet i Guds egna händer. Han allena avgör vad gott han vill ge dig och när han vill ge dig det.

OM det råkar vara så att man vandrar på den breda vägen så är det aldrig försent att vända om. Och det är Guds godhet som gör det möjligt både att vi vill och kan det.

Vi lämnar nu den breda vägen och återgår till den smala.

Den smala vägen är en vandring på korskantad stig som till viss mått innebär lidande och närvaro av svaghet. Korset är ett avrättningsredskap där vår gamla människa som lever i fiendskap mot Gud behöver spikas fast på korset. Detta gör Gud genom den Helige Ande. Det han korsfäster är fiendskapen mot Gud som bla kommer till uttryck i viljan att gå sin egen väg, vilja att vara sin egen herre, och begäret. Vårt begär som kräver!! Vår kravmentalitet som sätter egna villkor inför Gud att om du inte gör det och det så vägrar jag att följa dig!

Rättighetstänkande måste som sagt dö.

Jesus säger: Om inte vetekornet faller ner i jorden och dör – förblir det ett ensamt korn. Men om det dör – bär det rik frukt. Den som älskar sitt liv, förlorar det och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv. OM någon vill tjäna mig, skall han följa mig och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig, skall Fadern ära honom. Joh 12:24-26.

Det vetekorn som Jesus menar är allt det som vi är i oss själva. Tron på vår egen kraft, viljan att leva för oss själva istället för Jesus, vår stolthet, vår egenrättfärdighet och vår själviskhet och viljan att få ut all vår lön här och nu måste dö.

För att kunna tjäna Herren och även få dela hans härlighet så är det omöjligt om du inte samtidigt är villig att dela hans lidanden. Hur det lidandet ser ut är olika för var och en.

Vad mer kan det kosta för oss här och nu för att följa Honom?

Vilka villkor ställer Jesus på oss som vill följa honom?

Villkoret är att man var dag får ta sitt kors på sig och att korset får möjlighet att verka sitt syfte i ens liv.

Det innebär att man i detta livet kan få försaka en hel del.

Jesus säger i Mat 10: 37

Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig. ³⁸ Den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig. ³⁹ Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull skall finna det. ⁴⁰

I Luk 14:26 kan vi läsa om samma företeelse. Men här använder sig Jesus av ord som vi har svårare att ta till oss:

”Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja, även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge. ²

Ett starkt och närmast outhärdligt uttalande, eller hur?

I den här liknelsen på dessa två ställen använder Jesus två verb till synes i motsatts till varandra.

Vad menar han egentligen?

Här får vi komma ihåg det dubbla kärleksbudet. Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Detta är det största och främsta budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv.

Den smala vägen är kärlekens väg. Ordet hata som är skrivet i liknelsen är inte lika med att hata i mänsklig definition. Nej, det handlar om att bli fri i sitt hjärta från människodyrkan och att Herren Jesus skall vara överst och på tronen. Det handlar om att välja Honom först framför allt och alla.

För att kunna gå den smala vägen måste vår första kärlek ligga hos Herren. Varför?

Jo, för att om dem du har i din omgivning som betyder mycket för dig och de inte älskar Jesus och vill följa honom så kan de väldigt lätt förleda dig till att avvika från den väg Herren har utstakat för dig. Avvika att lämna den väg du vandrar på tillsammans med Jesus och välja att prioritera det som de har i sinnet istället för det som du och Jesus har kommit överens om. Detta sker inte i en handvändning, det tar tid. Sakta men säkert så börjar du glida ur banan och en dag så kanske du upptäcker, om du nu gör det, att du inte längre håller Jesus vid handen och vandrar med honom. Du har nu avviket och går på den breda vägen.  Kärleksbudet är numera bara ett halvt bud. Du skall älska din nästa som dig själv. Se på Israels folk när de till slut kom in i det förlovade landet. Herren uppmanade dem att inte glömma honom när det fick det så bra. Men vad hände, jo de glömde honom och började vandra efter de andra folkens gudar.

Dina prioriteringar gäller inte längre Guds rike och hans angelägenheter, utan det handlar bara om den här världen, dina egna angelägenheter och vad du kan få ut av ditt liv här nu. Även om det är förpackat i vackert kristet silkespapper. Längtan till hemlandet himlen bleknar i jämförelse med det livet här nere kan erbjuda.

Men är din första kärlek brinnande och inte korrumperbar längre, Då kan inte dina nära och kära längre vara konkurrenter till Herren. De kan inte bli en snara för dig längre. Utan Guds kärlek är det starka fäste som håller dig kvar på vägen.

När så är fallet innebär det att om dina nära och kära går en annan väg än Herren kallar dig att gå och de vill att du ska lämna den vägen och följa dem – så drar de det kortaste strået. Du säger nej därför att din första lojalitet och kärlek tillhör Honom.  Detta sker inte i lätthet utan i smärta och sorg att ni inte vandrar på samma väg. Det innebär inte att du tappar kontakt eller bryter kontakten med dina närmaste och vänner för den delen som inte är troende. Självklart inte. Men du kan inte dela det som är det viktigaste för dig, vilket gör att du får leva i en viss ensamhet och kanske även spott och spe. Detta gäller naturligtvis bland människor i samhället och även i församlingen märkligt nog. Det kan vara ett pris man få betala för att vandra med Jesus på den smala vägen.

Som ni förstår så är det inte lätt att vandra på den smala vägen som leder till livet. Ja, det är omöjligt för oss människor, om inte Gud ger oss viljan och kraften till det.

Hur gör han då det?

Jo, När vi går den smala vägen så får vi också erfara Guds välsignelser. Även om det kan innebära stora försakelser som sagt så går vi inte lottlösa under vår vandring här. Han har lovat att aldrig svika oss eller överge oss. Han ser oss och omsluter oss med sin nåd och sin kärlek och han har kontroll. Hur vet vi det? JO, för att han själv har vandrat den här vägen! Han lämnade sin härlighet uppe i det himmelska och lät sig födas som människa och vandrade under samma villkor som de som levde under den tiden. Allt det som innebär att vara människa är han väl förtrogen med. Den smärta som han har lidit är större än någon någonsin har erfarit eller kommer att erfara. Därför kan vi veta att han är med oss.

Jesus säger i Mat 10:28-30

Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna. ²⁹ Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt? Och inte en enda faller till marken utan er Faders vilja. ³⁰ På er är till och med alla hårstrån räknade. ³¹ Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar.

Han har lovat att om vi först och främst söker Hans rike och hans rättfärdighet så skall vi få allt det andra också. Allt det vi behöver och i överflöd.

Mat 6: 28-32

Varför gör ni er bekymmer för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. ²⁹ Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. ³⁰ Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har! ³¹ Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? ³² Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta.

Han vet vad vi behöver innan vi ens har bett om det och han har lovat att förse oss med allt vi behöver och mer därtill om vi bara inte kräver att få det på det sätt vi vill att det ska skänkas oss. Utan tar emot det goda han har för oss, på det sätt han ger oss det, med tacksamhet.

Efter ni har lyssnat kanske ni tänker att jag vill måla upp en person som vandrar den smala vägen som fattig och i människors ögon eländig. En person som bara få försaka och försaka. Får inte ha roligt och verkligen inte njuta av detta livets goda!!

Då har ni missuppfattat mig.

Det behöver inte alls betyda det. Nej.

Man kan vandra den smala vägen även om man till synes har det bra och äger mycket, om det inte har så stor betydelse för en så att man inte kan försaka det om det skulle bli nödvändigt.

Paulus som gick den smala vägen predikar:

Jag kan leva enkelt och jag kan leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen. Jag kan vara mätt och jag kan vara hungrig, leva i överflöd och lida brist. ¹³ Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.

Självklart ska vi njuta av allt det vackra och goda som finns i denna världen.. och det ska vi. Den här världen är skapad av Gud och given till oss som en gåva från Honom. Vi är kallade att ta del av den och förvalta den väl. Men den är lagd under förgängelsen och inget i den är bestående. Det är det som är viktigt att komma ihåg.

Allt det jag tala om idag handlar om våra hjärtan. Ty där ditt hjärta är kommer också din skatt att vara. Antingen här på jorden eller i himmelen.

Råkar det vara så att du som är här idag och är välsignad med stor rikedom och vill gå den smala vägen så behöver du också mycket av Guds nåd och kraft för att din rikedom inte ska förleda dig och ditt hjärta kallna för det Herren Jesus håller kärt. Herren vill ge dig den kraften. Men han vet också mycket väl om du kommer att klara det. Och kommer du inte det men menar allvar i din efterföljelse, vet då att du kommer att gå igenom lidanden och förluster. Från Guds sida alltid i syftet att skickliggöra dig för vandringen och välsigna dig med allt det goda han har och vill ge dig.

Ord 23:4

Slit inte ut dig för att bli rik, var klok nog att avstå från det. ⁵
Far inte med blicken
efter det som ingenting är, ty det gör sig vingar och flyger som örnen
mot himlen. ⁶

Tackar du ja till den smala vägen vad händer då?

Du får som sagt försaka mycket men du lär också känna Jesus Kristus på djupet. Han leder dig varsamt steg för steg. Inga prövningar han låter dig gå igenom sker över din förmåga. Utan i allt har han berett en väg igenom.

Börjar du under din vandring tvivla på Guds godhet, vilket du kommer att göra.. livet känns så svårt, Ja svårt över din förmåga.. du ser dig omkring.. de utan Gud har det bra och lever till synes lyckliga liv och här går du som valt att följa livets Herre och lider nöd!! Hur lätt är det inte att börja grämas. Men kom då ihåg Herrens löfte: Allt samman verkar till det bästa för dem som älskar Gud. Det är ett privilegium som bara Guds barn har. Att allt som händer dig måste till slut tjäna Guds goda för ditt liv. Det tar lite tid att upptäcka den sanningen.. men vart efter gör du den upptäckten blir du också fri från grämelsen att de icketroende har så mycket mer och till synes får leva så mycket bättre liv än du. Det de inte får komma i närheten av är den salighet som du får leva i.

Det tomma kärl som du nu är har renats och kommer att renas från allt som besmittas av synden och fylls nu med Hans levande vatten, hans härlighet som strömmar ut och ger näring till var och en som vill ta emot.

Du blir ett saltkar med ett salt som motarbetar förruttnelsen i vårt samhälle. Du blir en lykta där Guds ljus lyser upp vägen för dem som vandrar i mörkret.

Du fylls med en glädje som övergår allt förstånd! En glädje trots motgångar, trots svårigheter, trots sorg, trots all nederlag som tänkas kan. Det är en glädje som har sitt ursprung i Herrens hjärta. En glädje och salighet vars källa springer ut från den himmelska tronen! Du får bära på en skatt i ditt inre där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och själ. Där ingenting kan skilja dig från Kristi Kärlek. Varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat som är skapat

Din kraft kommer från att du bär på ett levande hopp. Ett levande hopp om din framtid, ditt framtida hem. Det hem som väntar på andra sidan evigheten. En tillvaro där du har en skatt som väntar. En skatt som har växt under tiden du vandrat här nere genom din villighet och glädje att utstå det svåra för Jesu Kristi skull.

Du kommer att bära frukt, frukt som består. Ditt liv kommer att ge näring till andra människors frälsning och upprättelse. Du tjänar en god Gud som ger goda gåvor.

Om vi då betrakta dem som länge har vandrat den smala vägen och varit beredda att betala priset? Vad finner vi?

Jag tror vi kommer att finna att de bär på en förnöjsamhet i det lilla. De har blivit befriade från begäret efter detta livets goda. Jag talar om begär, inte behov. De kan leva i överflöd utan att de förs bort från tron och de kan leva i nöd utan att det fyller dem med bitterhet. De lever efter devisen har man tak över huvudet, mat att äta och kläder på kroppen så är man nöjd.

De har slutat att samla sina skatter här på jorden och lägger nu på hög uppe i det himmelska och behöver inte brottas med bekymmer som hör välfärden till. Kommer det kriser här på jorden så förskräcks de inte och tappar fattningen. Visst de har nära och kära som är obeskrivligt värdefulla. De lider och sörjer med samma smärta när någon av dessa lider och råkar ut för svåra saker i livet. De är inte människor som är kalla och okänsliga bara för att de inte har sitt hjärta bundet till detta livet. Nej, tvärtom. De är människor som har varma hjärtan som älskar. De gläder sig med människor som gläder sig och sörjer med människor som sörjer.

Men för sig själva oroas de inte så mycket. De lever sitt liv i bön och vet att de själva är burna genom allt.

Carl Olof Rosenius var en man som gick den smala vägen. Här en bön som han skrivit ner som lyder:

Och vad mitt hjärta beder,

Det vet jag, att du hör

Och vad mitt väl bereder,

Det vet jag, att du gör

I nödens högsta smärta

Din hjälp mig närmast är

Jag vet, att på ditt hjärta

Du mina sorger bär.

De vet också att de har ett bättre liv som väntar. Därför kan de vara generösa och utgivande till bristningsgränsen. Deras hjärtan är vidöppna för dem som lider och är i nöd. De lånar utan att vänta sig något tillbaka, utan att för den skull bli dörrmattor och överutnyttjande. De använder sitt förstånd och kastar inte pärlor till svinen. All sin förtröstan har de hos sin Herre Jesus Kristus som har lovat att förse dem med allt de behöver. Därför har de råd att strö ut. Och i allt detta så är man villig att gå i döden om det skulle krävas för att ens nära och kära och andra ska finna frälsningen.

Det enda de inte har råd med är att riskera sin närhet och tillit till Jesus. Det enda de inte har råd med att förlora siktet på den smala vägen de vandrar på och det eviga livet som väntar.  Det livet har inte kommit till för att de varit så fromma. Nej, det är Genom Guds nåd de har hållits uppe. Det är genom hans kärlek, nåd och styrka som de kunnat vandra kvar på försakelsens väg. Och när deras sista dag på jorden kommer, de har kämpat den goda kampen, de har fullbordat sitt lopp och bevarat tron. De forsätter sin vandring över till andra sidan, in i paradiset, då ligger rättfärdighetens segerkrans där förvarad och ges till dem personligen av Herren Jesus Kristus!

Vi ber:

Herre Jesus Kristus du vår frälsare och Herre.

Tack för att du älskar oss så djupt att du för oss alla utgav sig själv på korset. Du har visat genom ditt liv och ditt offer en väg som är överlägsen alla andra vägar – den smala vägen – kärlekens väg. Den är en hemlighet och jag ber att du i din kärlek ska uppenbara den för oss och djupet av dess betydelse. En väg som är korskantad och många gånger svår men som ger en salighet och glädje som denna världen aldrig kan frambringa.  En väg där vi aldrig är ensmamma utan du är med oss hela vägen och har lovat att aldrig överge eller svika oss.

Amen.

Till sist vill jag än en gång ställa några frågor och ta dem med dig och begrunda dem i ärlighet i din ensamhet. Var inte rädd och känn ingen fördömelse, du är helt och hållet omsluten i Herrens famn, han älskar dig.

Vandrar du på den smala vägen?

Har ditt hjärta befriats från begäret efter den här världens temprära goda?

Lever du nu i den salighet som Herren ensam kan ge dig?

Är du saltet i förruttnelsen och ljuset i mörkret?

Vad skulle du svara om Herren Jesus kommer till dig och frågar:

Älskar du mig mer än allt du äger? ja, mer än ditt eget liv?

Om du måste ge upp allt du äger, för min skull. Skulle du då göra det?