Är Gud god även om vi drabbas av lidande? Predikan i Pingstkyrkan Skellefteå 20180610

Gud är god! Och bara god!

Han är den som läker våra sår, han är den som tröstar oss i våra sorger, han är den som helar våra sjukdomar.

Det är viktigt att hålla levande i våra hjärtan.

Men många som hör detta kan vittna om att de inte alltid har upplevt det så. Många av oss kan vittna om att vi fortfarande efter många år bär på sår i våra själar, att vi bär på sorg i våra hjärtan och vi är inte helade från våra sjukdomar fast vi har bett.

Den här predikan kommer att handla om hur man kan vet och känna en förtröstan på att Gud är lika god även om han inte alltid helar, tröstar och läker oss.

Kort sagt:

Är Gud god även när vi drabbas av lidande?

JA det är inte en lätt fråga att svara på. Och jag bär inte på hela svaret. Men tänker ändå lyfta upp den frågan här idag därför att jag tror det är lika viktigt att vi som kristna har den sanningen levande i våra hjärtan. Både för vår egen skull och för dem vi har runt om oss.

För det är ju så att även om man har lagt sitt liv i Herrens händer. Den allsmäktige Gudens händer som har kontroll över allt och som älskar oss så kan svåra saker hända. Det kan vara sjukdomar, sorg och lidanden. Vi är inte skonade från livets realiteter fast vi tillhör Gud som säger sig ha tillintetgjort syndens konsekvenser. Som säger att han är allsmäktig och lovat att vara med oss alla dagar in till tidens slut. Men hur ofta predikas det om det? Hur ofta förkunnar vi till dem som inte tror att Gud är god även om det kan ske fruktansvärda händelser i ditt liv? Kan vi själva tro på det när det fruktansvärda händer oss?

Visst så helar han oss, men inte alltid. Visst beskyddar han oss, men inte från allt.

Hur bemöter vi varandra när det som inte får hända, ändå händer?

När man kommer till tro så upplever man ofta livet som helt underbart. Allt känns helt fantastiskt. Man har ju fått möta Herren, blivit frälst!! Från livet som kanske varit så svårt på många sätt. Man har vandrat på jorden och letat meningen med livet och nu äntligen funnit den! Som människa har man fått komma hem och kan nu andas ut och känna trygghet och tillförsikt att allt kommer att ordna sig. NU har jag mött Gud och jag kommer att få slippa allt elände som kan drabba en här.

Någon som känner igen sig?

Jag gör det. Så upplevde jag min frälsning, Att nu kan inget ont hända mig. Jag var förälskad.

Underbart eller hur?

Efter en tid kommer dock förutsättningarna för detta livet tillbaka och inte bara knackar på dörren och väntar på att få bli insläppt utan kan många gånger braka in brutalt utan förvarning.

Om det händer… hur tänker man då om Gud? Tänker man kanske men Gud!!! Varför händer detta?? Jag som trodde du skulle beskydda mig från allt ont?? Jag som trodde du bar god, allsmäktig och att inget ont skulle kunna hända mig??!

Va!! Allt är ju som förut nu. Att du har dött för mig, tagit på dig all vår synd. Jag har fått veta att du är god och bara god. Jag har fått veta att ingenting kommer att hända utan att du vet om det.

Och så händer det här??!!

Vad menar du!!?

Hur kan du vara god när du tillåter detta i mitt liv?

Låt oss ta några exempel som är fruktansvärda och som verkligen ställer allt på sin spets.

En familj är på väg på en semesterresa. Äntligen ska de få åka iväg och bara ha det gott tillsammans. De kör på vägen.. en bil kommer emot den i hög hastighet på samma vägbana. Katastrofen är ett faktum. De frontalkrockar. Hela familjen dör. Den enda som överlever är den som kör.

En annan sak som mycket väl kan hända numera:

En flicka är på väg hem från skolan blir stoppad av en person som drar henne in i buskarna och våldtar henne.

Vad händer med dem om de har en tro på Gud som har sagt att han ska vara med dem alla dagar intill tiden slut? Vad hände med deras tro om de har fått veta att Gud och bara god och som kommer att välsigna dem och bevara dem i livets alla situationer?

Visst är det så att Gud färgas då lätt i betydligt mörkare färger än förut. Kan man förvånas över det? Nej.

Ett annat exempel med längre tidsperspektiv i livet med Gud: Man har drabbats av en svår dödlig sjukdom och det står i Jakobs brev:  Är någon bland er sjuk, skall han kalla på församlingens äldste, och de skall be över honom och i Herrens namn smörja honom med olja. Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom.

Man har bett och bett.. år ut och år in men inget helande i sikte och tills slut dör personen.

Hur kan den utdragna och smärtsamma processen som inte fick det slut man hoppats och bett om färga ens Gudsbild?

Hur bemöter vi i kyrkan människor som drabbas av den här sortens lidande? Kan vi bemöta varandra med en behållning och tillförsikt att Gud är god trots allt det som hänt. Trots det som ev har hänt ang de exempel jag tagit upp här idag?

Är verkligen Gud god när han har lovat att bota den sjuke i sitt ord och sedan inte gör det?

Är verkligen Gud god och allsmäktig när man drabbas av ett svårt lidande och man tänker att Gud inte har beskyddat en från det?

Ja… kan man verkligen veta att han är god oavsett vad som händer?

Ja det kan man. Hur då?

Genom att lära känna honom.

Vi ska läsa ett stycke ut Jes 53. En lidande tjänare…

Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande. Han var som en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi inte respekterade honom. 4 Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi såg honom som hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.

Här har vi en profetisk psalm i GT som för oss Kristna är en bild på Jesus Kristus. Här beskrivs vår Herre som den Gud som kom ner, var människa och vandrade på denna jord och delade våra livsvillkor, våra smärtor, vår sorg, vårt lidande. Han delade vår tillvaro men begick ingen synd som är det som orsakar alla våra smärtor. Och efter Gud Faderns vilja så slutförde han uppdraget att försona hela mänskligheten med Gud. Han var oskyldig, tog på sig skulden för allas synd som skett, sker och kommer att ske, bar den i sin själ och med sin kropp spikade han fast den på korset. En övernaturlig handling som medförde att hela mänsklighetens skuld inför Gud betalades och vi människor, du och jag blev skuldfria och genom honom få frid med Gud.

Jesus är den man kan komma till när livets vassa och smärtsamma meningslöshet drabbar en. Jesus Kristus vår Herre som själv har lidit all smärta en människa kan lida. Han om någon vet vad smärta är. Det är Jesus Kristus som visat oss vem Gud är.

Att är vi helade genom hans sår innebär inte först och främst fysiskt eller själsligt helande utan att vår synd betalades och att vi har återfått vårt barnaskap med Gud som vi förlorade i syndafallet. Det var vår relation mellan Gud och människan som återupprättades.

Samtidigt så finns det i dessa ord helande för vår kropp och själ absolut. Jesus helade tusentals från olika sjukdomar och vi är kallade att vandra i hans fotspår. Men han helade inte alla alltid. Vi har aldrig blivit lovade en garanti att slippa det fysiska och det själsliga lidandet på denna sidan evigheten. Däremot har vi en garanti att Gud kommer att vara med oss under vår tid här nere och under alla omständigheter och aldrig överge oss oavsett vad som händer.

Vi har en Gud som vet vad det vill säga att lida men utan att själv ha varit orsak till lidandet. Vi har en Gud som vet vad det vill säga att vara människa. Vi har en Gud som själv har levt som människa och lidit.

Det är på grund av det som han gjorde på korset som gör att när du drabbas av lidande av vilket slag det än är, och väljer att gå till honom med att du får erfar att Jesus kommer dig till mötes i din smärta, ger dig tröst i din sorg, ger dig läkedom och kan tom ge dig en mening i det som är meningslöst. Inte alltid som en kvick fix och kanske inte alltid som du tror att han ska möta dig. Men han gör det.

Nu kommer kanske tanken.. om nu Jesus har dött för oss och betalat priset för all synd, död och meningslöshet varför finns den kvar då? Varför drabbas vi av lidande och sorg överhuvudtaget?

Varför tar han bara inte bort all smärta, all elände så att vi får slippa? Varför drabbar lidandet även dem som är Guds barn? Och ibland till synes väldigt orättvist?

Vi läser vidare i Rom 8:18-28

Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår. Ty skapelsen väntar ivrigt på att Guds barn skall uppenbaras. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. Vi vet att hela skapelsen ännu samfällt suckar och våndas. Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt, också vi suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. Ty i hoppet är vi frälsta, men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på något som han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt. Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord, och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill.

Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut.

Här står det talas om att vi lever i en tid som bär på lidande. Och här talas oxå det om ett hopp som tydligen kan göra att lidandet i den här tiden kan upplevas mycket lättare. I det hoppet finns det en härlighet, en fullkomlighet som kommer att bli vår. Och att den heliga Ande är sänd för att hjälpa oss i vår vandring medan vi väntar på att det hoppet skall komma i uppfyllelse fullt ut.

Vad är det för hopp vi väntar på?

I det hoppet finna uppfyllelsen av Guds löften till 100%. Där har vi fullständigt hälsa, Där är alla sår läkta, där finns inga orsaker till sorg och där är alla sjukdomar helade. I det hoppet är all ondska utplånad.

Nu i denna tidsålder så lever i väntan på att hoppet ska uppfyllas och i det hoppet har Gud lovat att vara nära oss och ge oss mycket tröst, helande. Inte till 100% varje gång. För om vi skulle få det hoppet uppfyllt som skulle vi ju inte behöva hoppas längre. Under tiden vi väntar får vi ta del av fullheten som en försmak. Varför det?

JO, för att vi ska orka leva i den här världen som är så skadad. Det är hoppet som bär oss igenom nära vi drabbas av lidandet som finns i denna värld. Hoppet om att en dag kommer jag att få leva i Guds fullhet och den dagen når jag på andra sidan evigheten. Och jag kommer dessutom att få leva i den fullheten även här nere på jorden den dagen Jesus min Herre

Men innan dess lever vi i en ofullkomlig värld, där vi människor gör det goda men oxå det onda.

Men de personer som drabbats av det jag tidigare nämnt.. blir de nöjda med att får veta att jaa en dag kommer rättvisan att skipas. En dag kommer du att bli helt befriad från allt ont som sker dig men innan dess måste du bara stå ut.

Har vi fått svar på frågan; Är Gud god även när vi drabbas av lidande och han inte helar oss, eller beskyddar oss?

Vi läste från Rom 8

Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud.

I den här tidsåldern visar Gud sin godhet i det att vad som än händer i ditt liv och du vänder dig till Gud med det så kommer, det för dig, att samverka till det bästa. Guds godhet och allsmäktighet ligger i att han, i den värld som vi lever i har förmågan att ge en mening i det meningslösa. Där har vi källan till att Gud är god även om vi drabbas av lidande. Inte att vi nödvändigtvis och alltid blir befriade från det, även fast det oxå sker.

Hur kan en våldtäkt få en mening, tänker du kanske?

Hur kan man finna mening i livet om man förlorat hela sin familj, fast man bad om Gud beskydd och inte gick det?

Bra fråga. Våldtäkt i sig är per definition ondska och innebär ett totalt meningslöst lidande för den drabbade. Att förlora sin famij i en trafikolycka är enbart ett meningslöst lidande. Men Gud kan för den människan som drabbas ge en mening i den människans liv trots att det som inte fick hända, har hänt. Han kan ta det onda till att slutligen tjäna hans goda vilja för den personen. Det kan bara Gud göra. Ingen annan, inte du och inte jag, ingen annan sk gudom. Bara Gud vår Fader på grund av att han är allsmäktig och den enda som kan ge verklig mening in i vår värld som lider under tomhetens/meningslöshetens välde.

Hade Gud gett mening i dessa människors liv utan att det hänt? Ja!!

Men nu när det har hänt så är innebär det i sig inte ett hinder för Gud att ge den drabbade läkedom och att den människan fortsättningsvis kan känna mening med sitt liv igen, om han får tillåtelse.

Jag ställde från början frågan om hur vi inom kyrkan möter människor som drabbats av svåra lidanden?

Har vi som bär hoppet inom oss någon del i att vara trovärdiga i mötet med människor som drabbas av det meningslösa lidandet?

Ja om vi också i det hoppet delar människors lidande. Gråter med dem som gråter, sörjer med dem som sörjer. Delar de drabbades förtvivlan och ilska över det hemska som hänt. Och om vi själva förtröstar på att Gud själv kommer att visa sig trofast och god i den drabbade människans liv utan att vi kommer med våra egna ihop snickrade förklaringsmodeller. Läs Jobs bok så förstår ni vad jag menar. Att vi själva som bär hoppet är ärliga människor som visar vår svaghet och tvivel som vi själva kan bära på. Om vi visar att ärlighet är det som Gud önskar hos sina barn och inget annat. Hur den ärligheten än ser ut och än ter sig. Att det är okej att vara arg på Gud. Det är okej att ifrågasätta Guds godhet. Han tål vår granskning och våra tvivel.

Om vi har tålamod och vet att det kan ta tid för människor att återfå sin tillit till Gud. Om vi har tålamod att vänta, vandra tillsammans med den drabbade och se när den drabbade får insikten att det onda som hänt, som bara är meningslöst, får en mening när man kommer till Gud och ger alla frågor och all smärta till honom.

Det är nämligen i dödsskuggans dal som vi på djupet har möjlighet att lära känna Gud. Det är i dödsskuggans dal som vår tro prövas och som hans godhet prövas inför oss.

Och när vi kommer på andra sidan det mörka och kliver ut i ljuset igen så är det inte, som i Jobs bok, att vi fått svaret på varför detta hände som gör att man åter igen kan tacka Gud för hans trofasthet och godhet. Nej, utan det är för att man har fått lära känna honom som är god. Och hans godhet har fått själen att stilla sig och man vet nu i sitt innersta att Gud är god och bara god.

NU ska jag bli lite personlig. Det som hände mig vill jag inte jämföra med de exempel jag tagit upp här idag. Men det blev en mycket smärtsam och destruktiv händelse för mig.

För många år sedan var jag med om en sk våldtäkt och då en andlig sådan. Det hände mig gått under namnet andligt maktmissbruk. Människor förgrep sig över min fria vilja och trodde sig tjäna Gud genom att styra min vilja för mitt liv åt ett håll som de trodde Gud ville för mig. Men eftersom jag var ny i tron, kände inte Gud i grund och botten, och de människor som detta gäller, var prominenta personer i församlingen, så trodde jag på budskapet och trodde även att nu har Gud verkligen talat och har svarat på mina innersta böner. Men budskapet var inte från Gud. I själva verket hade denna människor begått andligt övergrepp på mig och dessa människor bekände aldrig sitt misstag och visade aldrig någon som helst ånger. Vilket gjorde att jag inte heller blev fri ifrån att det kanske ändå var Gud som hade talat? Det fick till följden att jag hamnade i en mycket stor troskris och Gud färgades i mycket mörka färger. Jag som hade lämnat mitt liv i Guds händer och trodde mig vara trygg i hans närhet, och så gör han så här. Han ger mig en underbar present och sedan visar det sig att presenten var tom. Jag ände mig lurad och totalt tillintetgjord. I detta så stängde jag mitt hjärta för de människor som var inblandade och även för Gud. Länge gick jag i detta mörker och led. Men en dag fick jag hjälp att lyfta på locket. Hur kan du förvänta dig att jag ska kunna tro dig när du gör så här mot mig??!!

Jag sade ord till honom som jag inte trott man kunde få säga. Men det var min ärliga förtvivlan jag gav uttryck för. Grunden var att jag bar fortfarande på en längtan att igen kunna älska Honom och sätta min tro på att han vill mig väl och att han älskar mig. Då öppnades himmelen och jag fick se att han grät. Jag fick se Guds djupa sorg och smärta över det som hänt. Då förstod jag att Gud inte låg bakom det som hänt.

Gud lät det ske. Och vad blev det slutliga resultatet? Har Gud gett mig en mening trots det som hände? JA. Jag fick på djupet lära känna honom. Genom den här erfarenheten grundades i en trygghet att Gud är god och bara god. Jag har fått veta vad förlåtelse är och hur man förlåter. Har jag fått svar på varför det hände? Nej.

Men, Jag fick veta och Gud fick veta att oavsett vad som händer så kommer min tro på honom att bestå. Oavsett vad som händer här på jorden så kommer jag inte att lämna honom.

Visst jag tvivlar ibland, jag brottas med svårigheter. Men jag vänder mig inte ifrån honom och anklagar honom, utan jag vänder mig till honom i ärlighet och ber om hans nåd. För jag vet att han är min bundsförvant oavsett vad som händer. Jag sprattlar men jag befinner mig i hans starka hand och ingen kan rycka mig ifrån den. Ingen utom mig själv.

När en människa har gått igenom en kris i sitt liv och genom all kamp behåller sin tro så kommer hon ut med en tacksamhet till Gud som hon inte förut varit bärare av. Detta är en av många förunderliga egenskaper hos Gud. Att han genom svåra händelser i livet gör en människa tacksam. Inte för det onda som händer utan för att man har upptäckt att Gud har varit trofast genom allt och visat sig mäktig att möta en i djupet av sin förtvivlan. Detta innebär inte att Gud ser det onda som något gott. Absolut inte! Gud hatar det onda. Han är den som djupast känner och delar din smärta. Han är den som gråter när du gråter. Och Han är den som först oxå ser och gläds djupast när det äntligen börjar spira liv och hopp och glädje i ditt hjärta.

Den här vetskapen och tron på Guds godhet kan man inte bara läsa sig till. Den här vetskapen och tilliten kan du inte själv uppbringa hur ofta du än står på ordet och proklamerar seger i ditt liv. Den enda möjligheten är att du får lära känna honom och erfara hans godhet och kärlek mitt i din smärta.

Om du här idag tvivlar på Guds godhet pga av att du anser att dina svåra livsomständigheter vittnar om det motsatta så kan inte enbart den här predikan få dig att tro annat. Men jag ber dig att inte ge upp. Jag ber dig att om och om igen söka hjälp till tröst hos Herren i din smärta. Var ärlig med honom. Låtsas inte vara trosviss om du inte är det. Är du arg, är du besviken visa det för honom. Säg vad du har på ditt hjärta, utan censur. Och be om hans barmhärtighet, omsorg och läkedom och Jesus skall komma dig till mötes.

Jag avslutar med Paulus ord till Efesierna som oxå är ord till oss och min bön för er:

 Därför böjer jag mina knän för Fadern, han från vilken allt vad Fader heter i himlen och på jorden har sitt namn. Jag ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss, honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen.