Ett Guds folk som ska förkunna Guds härliga gärningar.
Ett heligt folk som ska förkunna Guds härliga gärningar.
1 Pet 2:9-10
Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förr inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet.
Vi har en stor Gud som vi tror på.
En stor och väldig Herre som har visat prov på sin härlighet och storhet på det mest förunderliga sätt man kan tänka sig. Inte på det sättet som vi människor ser det genom att åstadkomma storverk Ex att bygga stora vackra byggnader, eller föra framgångsrikt företagande, inte ens genom att göra gott via välgörenhetsorganisationer. Den som gör sådana storverk får oxå äran för det.
Nej! Tvärtom Jesus har visat sin storhet genom att utblotta sig. Genom att böja sig djupare än någon människa någonsin har gjort eller kommer att göra.
Genom att till det yttre göra sig svag som vi, genom att göra sig liten och lämna sin jämlikhet med Gud. Till att födas in i den här världen som ett litet oskyldigt och värnlöst barn till att växa upp och dela den tillvaro som efter syndafallet blev vår med allt vad det innebär av hunger och nöd, hårt arbetet, fattigdom, sorg och frestelser. Men oxå till att dela de glädjeämnen som finns: kärlek från sina medmänniskor, den sköna naturen, de gröna ängarna, kanske badande i det svalkande vattnet vid dagens hetta. Kort sagt Han delade människans villkor i allt.
Därför vet Jesus vad det vill säga att vara människa. Han vet vad det vill säga att lida nöd. Han vet vad det vill säga att bli övergiven, så ock av sina närmaste och käraste. Han vet vad det vill säga att hungra och törsta och bli frestad när man är som svagast men utan att för ett ögonblick göra sig skyldig till synd, varken i tanke, ord eller gärning – därför att han oxå var och är Gud. I egenskap som både Gud och människa övervann han det som plågar oss: Djävulen, synden och döden.
Han har visat sin härlighet genom att offra sig själv på korset.
Han gjorde allt det som människan inte kunde göra för att få Guds godkännande. Han gjorde det för vår skull. Inte för att få egen ära, även fast han är äran värd, utan för att ära sin Fader som hade sänt honom och gett honom uppdraget att göra det omöjliga: Som människa leva ett oförvitligt och syndfritt liv, leva det liv som Gud hade satt som standard för människan – sin lag – men som människan inte kunde genomföra.
Rom 8:3-4
Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den köttsliga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, till det yttre lik en syndig människa. I hans kropp fördömde Gud synden. Så skulle lagens rättfärdiga krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.
Jag undrar om vi någonsin kan greppa den storhet i Jesu gärning? Men vi kan förundras och förundras igen. Vi kan låta den sanningen bli ett med oss så Anden för företräde att verka konsekvenserna av hans gåva i och genom oss.
Som jag tidigare uttryckte har Jesus böjt sig djupare än någon annan och på så sätt visat vad äkta storhet är, på vad äkta kärlek och ödmjukhet är. Därför är han den Gud som är värd vår tillbedjan. Han är den ende Guden som är värd att böja sina knän inför. Eller hur?!
Fil 2: 6-11
Han var till i Guds gestalt men räknade inte jämlikheten med Gud som segerbyte✱, utan utgav sig själv och tog en tjänares gestalt och blev människan lik. När han till det yttre hade blivit som en människa, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden – döden på korset. Därför har Gud också upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn,✱för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära.
Det är den Guden som vi ska förkunna! Genom våra liv i våra tankar, ord och gärningar!
Det är en stor förmån att få lov att göra det. En stor förmån att berätta om Jesus och den han är och det han har gjort för oss.
Detta talar vi ju mycket om att vittna i våra kyrkor och samfund. Vi vet mycket väl att detta är vårt uppdrag. NU är det ju så här att många av oss kan känna stor vånda inför detta. Det kan kännas t o m som ett tvång, och att vi är så små och osäkra. Vi vet inte hur vi ska gå till väga. Dels för att många av de vi har runt omkring oss är inte intresserade av att lyssna heller till det vi vill säga. Dels för att vi inte vill hamna i utanförskap eller tyckas vara totalt inbicilla. Det är bara att erkänna: Det handlar om människofruktan. Sedan behövs det naturligtvis vishet i allt. I hur man ska presentera honom. Finns lika många sätt som det finns människor som tror.
Man kan ju fundera över varför är det så när vi nu har en så underbar Gud??
Skriv om med synvinkeln att de möter oss i all vår skröplighet men de möter oxå Gud. En del tar avstånd pga vår svaghet.. det går inte komma ifrån. Men tänk på att Gud har valt det svaga i världen för att vittna om sig själv.
Jo, jag tror det beror på att vi tittar på oss själva. Vi går många gånger i egen kraft och tror att vi måste vara så duktiga och perfekta för att någon ska vilja lyssna till oss och ta oss på allvar. NU sade jag förvisso att vi ska förkunna med våra tankar ord och gärningar. Visst. Men visst vet du oxå att det handlar ju inte om dig. Det handlar om Jesus. Det är honom vi ska peka på. Inte oss själva. Vi kan vara hur skröpliga som helst, vi kan vara sjuka och kämpa med det mesta i livet. Men Jesus är den samme. Och när de lär känna oss så lär de förhoppningsvis också lära känna Jesus.. i den mån som han är levande inom oss. Det är till honom vi ska föra människor inte till oss själva.
Här igen gäller inte de lagar som världen lever under att de som är duktiga i sig själva är dem som har framgång. Paulus beskriver Guds ordning i
1 Kor 1: 27-29
Nej, det som för världen var dåraktigt utvalde Gud för att förödmjuka de visa, och det som för världen var svagt utvalde Gud för att förödmjuka det starka, och det som för världen var obetydligt och föraktat och inte fanns till, det utvalde Gud för att tillintetgöra det som fanns till, för att ingen människa ska berömma sig inför Gud.
Nu kommer jag till det som är min käpphäst. Det jag alltid återkommer till i mina predikningar:
Vi är djupt älskade av Gud! Men vi har ingenting att berömma oss av inför Gud. Vi behöver inte se på oss själva och kolla efter om vi duger. Vittnar vi bra nu?? Säger jag de rätta sakerna nu? Lever jag ett liv som är attraktivt nu? Har jag varit en god kristen på jobbet idag?? Nej vi slipper!!
Vi slipper se efter hos oss själva om vi håller måttet. Men om vi nu gör det och upptäcker att vi inte håller måttet, vilket vi snart skulle göra.. hur ska vi reagera? Skärpa till oss än mer? Läsa bibeln på det sättet att vi läser om Guds vilja och anstränger oss än mer därefter??
Nej.
Här kommer några bibelställen som förhoppningsvis förlöser oss från all kramp, egen ansträngning och därmed oxå all förmodad fördömelse över vår otillräcklighet.
Fil 2:13. Det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning för att hans goda vilja ska ske.
Thess 1:5:23- 24 Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela så att ni är utan fläck när vår Herre Jesus Kristus kommer. Trofast är han som kallar er, han ska också utföra sitt verk.
Thess 2:13 Men vi måste alltid tacka Gud för er bröder, Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er✱ till frälsning genom att ni helgas av Anden✱ och tror på sanningen.
Här ser vi tydligt vem som är som gör. Gud själv.
En välkänd metafor: Jesus är trädet, vi är grenarna. Grenarnas uppgift är enbart att vara i kontakt med trädet för att det ska växa, ge blad, blomma och slutligen ge frukt.
Jesus säger: Det är evigt liv att känna Gud och den han har sänt.
Det handlar om att det finns en Sanning med stort S och en verklighet i förhållandet mellan Gud och oss angående Guds rike.
I Guds rike är det Gud som gör allting!
I Guds rike är vi söner och döttrar till en god Far som fostrar oss till likhet med honom själv.
I Guds rike är vår uppgift och kallelse som Guds barn att enbart leva och vandra tillsammans med honom.
I Guds rike är det Gud som sätter villkoren men oxå som tar ansvaret att det blir gjort det som han vill ska bli gjort.
Hur går det till? Hur verkar han så att hans goda vilja sker i och genom oss?
Genom korset.
Genom att låta det Jesus gjorde på korset även verka i oss i våra hjärtan. Dvs att korsfästa det som i oss är i uppror mot Guds vilja. Byta ut stenhjärtat mot ett hjärta av kött. Som troende har vi ju två viljor inom oss. Vår egen köttsliga vilja =stenhjärtat och Guds egen vilja =hjärta av kött så att vi ska vandra efter hans stadgar, hålla hans bud och följa dem. Hes 11:19
Men än en gång det är han som har ansvaret att det sker. Inte vi själva.
Han helgar oss, gör oss heliga så som han är helig. För att igen använda trädet som symbolik. Han ansar oss som grenar för att mer frukt ska kunna växa till. Såsom trädgårdsmästaren så ansar han inte bara det döda och torra utan även de grenar som är levande. Vilket menas med att Gud ansar även det goda som vi gör. Varför det? Varför sparar han inte det som ser ut att vara levande? Ja min teori är att det levande som han tar bort är goda gärningar som är sprungna ur vårt eget och inte ur Guds hjärta.
Vi kan ju göra en massa gott även i egen kraft. Men de i sig ger inte evigt liv. Bara de gärningar som sker utifrån Guds initiativ och relationen med honom själv.
Gud använder då livet som medel i sin helgelse och fostran. Hans eget ord, livets omständigheter och människorna vi har runt omkring oss.
Guds ord
Heb 4:12 Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar.
Vad ska vi göra när vi läser Guds ord och det vittnar till vår nackdel?
Vänd dig till Gud, umgås och lär känna Jesus – då kommer förändringen förr eller senare.
Ta på dig rätt glasögon i din läsning av ordet. Guds glasögonen istället för dina egna. Läs ordet och tänk att oh, detta vill Gud förverkliga i och genom mig. Tack Herre för din nåd och din barmhärtighet!!
För det står i 2 Tim 3:16 Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig✱ till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, 17 så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.
Omständigheter
Rom 8:28Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut.
Vad som än händer i ditt liv så vet Gud att det händer. Ingenting är en överraskning för honom. I allt som händer har vi möjligheten att komma honom närmare och har chansen att lära känna honom och hans godhet på ett djupare plan. Det är det förunderliga. Inget av det onda eller goda som händer oss behöver bidra till att svärta ner Gud eller för den delen göra honom överflödig utan tvärtom ge oss en ljusare och härligare bild av honom.
Människor
David som levde i förföljelse från Saul och hamnade i Kung Akish i Gat skriver ha på två ställen i
Ps 56
På Gud, vars ord jag prisar, på Gud litar jag och fruktar inte. Vad kan människor göra mig?Ständigt förvränger de mina ord, alla deras tankar går ut på att skada mig.
På Gud, vars ord jag prisar, på Herren, vars ord jag prisar, på Gud litar jag och fruktar inte. Vad kan människor göra mig?
Det var inte så att David inte var rädd. Det var han. Men hans förtröstan och lit på Gud var större än hans rädsla för människor.
Ord 29:25 Människofruktan blir en snara, men den som förtröstar på Herren blir beskyddad.
Gudsfruktan leder oxå till att Guds egen natur blir vår som i sin tur knyter kärlekens band mellan människor. Det som Herren verkar inom oss i vår vandring med honom är dygd och insikt. Vi får en sund syn på vår egen förmåga och betydelse som gör att vi kan visa självbehärskning och uthållighet. I den inre stillheten visar sig Gudsfruktan sin fantastiska förmåga att se storheten hos varandra som syskon och kärleken emellan växer till. Den kärleken spiller även över till övriga i vårt samhälle som kanske inte alls tänker sig att Gud finns eller tom förnekar honom och visar oss förakt därefter. Får detta växa till hos oss och bli allt tydligare så bär vi oxå frukt.
Läs om detta i 2:Pet 1:3-8
Hans gudomliga makt har skänkt oss allt vi behöver för liv och gudsfruktan genom kunskapen om honom som har kallat oss med sin härlighet och godhet✱. Genom dessa har han gett oss sina stora och dyrbara löften, för att ni genom dem ska få del av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen.
Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt, i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan, i gudsfruktan syskonkärlek och i syskonkärleken kärlek till alla människor. För om allt detta finns hos er och får växa, blir ni inte overksamma eller utan frukt i er kunskap om vår Herre Jesus Kristus.
Under vår vandring med Herren helgar han oss – gör oss heliga så att hans goda vilja sker i våra liv.
Men en förutsättning till det är att vi de facto håller oss nära honom. Det är vårt ansvar. Vi är inte ansvarsfria även fast det är Guds ansvar att helga oss. Nej, vårt ansvar är att samveta med Gud och ge honom utrymmet att verka. Han tvingar inte sin helighet på oss.
Här befinner vi oss i en kamp mellan två krafter. Köttet och Anden. Vår egen kraft och den heliga Andes kraft.
Det kommer att vara en strid inom dig som vill röja undan möjligheten för dig att höra Herrens röst, lära känna honom och så vittna om den han är. Mycket kommer i vägen för att distrahera dig och föra dig långt bort utom hörhåll. Mycket ljud och oväsen, aktiviteter och tankar som reser sig mot kunskapen om Gud.
Var vaksam och be Jesus om nåd att stå emot. Att han ska beskydda dig genom att ge dig kraft och styrka att säga nej till det som vill föra dig bort ifrån Honom.
Vi har alla den kampen som Paulus uttrycker i romarbrevet. Och visst har även du känt våndan över att veta det du inte bör göra men ändå går du iväg och gör det?
Vilken lösning ger Paulus även i den situationen? Att ropa till Herren!!
Rom 7:28-29 Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre!
Jesus har själv sagt:
Mat 11:28- 30 Kom till mig, alla ni som arbetar✱ och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. 29 Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, 30 för mitt ok är milt och min börda är lätt.”
Det jag talat om sker naturligtvis under hela vår livstid. En ständig process som hela tiden pågår. Det är det allt går ut på. Att mer och mer lära känna Herren och därmed oxå helgas allt mer och på så sätt bära frukt som ger evigt liv. Så låt oss leva det livet och låt oss göra det valet om och om igen som Maria gjorde: Att sitta vid Jesu fötter. Att umgås med Jesus, låta oss bli formade av honom, helgas till helighet och på så sätt vittna genom våra tankar, ord och gärningar om vår underbare Gud, om hans helighet och hans härliga gärningar.
Amen
Senaste kommentarer