Kyrkan och vårt land behöver räddning

Kyrkan och vårt land behöver räddning

1 Joh 1 Det som var till från begynnelsen, det vi har hört, det vi har sett med egna ögon, det vi har skådat och har tagit på med våra händer, det är vårt ärende: livets ord.

Heb 13:5-6 Lev inte för pengar, utan nöj er med vad ni har. Gud har själv sagt: Jag ska aldrig lämna dig eller överge dig. Därför kan vi frimodigt säga: Herren är min hjälpare, jag ska inte vara rädd. Vad kan en människa göra mig?

Jer 29:11 Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp.

Vårt land behöver räddning.

Pga av tillståndet i vårt land har jag engagerat mig politiskt. En fungerande politik har en viktig roll i att ett samhälle ska fungera. De har fått Guds kallelse att med sitt svärd skipa rättvisa. Det svärdet har blivit trubbigt och i princip obrukbart. Det är orsaken till mitt politiska engagemang.

Men Kyrkan har oxå en roll här. Inte som politikens. Politiken jobbar med symtomen. Vi som kyrka har uppgiften att med Herren rikta oss mot roten till det onda. Nämligen människans bortvändhet från Gud.

Men om kyrkan ska kunna utföra sin uppgift att motverka och dra upp roten av problemet så måste den onda roten inom kyrkan först och främst dras upp. För det finns minst en ond rot inom kyrkan.

Därför behöver oxå kyrkan bli räddad!

Det skall jag tala om ikväll.

Det samhälle som generationer under 1900-talet har växt upp i är på god väg att ta slut.

Den trygghet vi fått uppleva av någorlunda samförstånd, frihet och trygghet kan vi inte ta för givet längre.

Det som generationer byggt upp av att göra sin rätt, vara hederlig och ta hand om sitt eget hus har på några få år raserats. Socialdemokraterna säger sig vara upphov och byggare av det goda samhället som vi växt upp i – folkhemmet. Och visst har de varit med och byggt. Men inte utifrån grunden. Den grund som vårt land från början sedan 1000-talet var byggt på är den kristna grunden – vår tro på Herren Jesus Kristus och det han har gjort för oss på Golgata. Som nation har vi tidigare levt och byggt vår hydda på den grunden. Det som det socialdemokratiska partiet gjorde var att ta värderingarna, grunderna i vår kristna tro men tog bort hörnstenen – upphovsmannen till tron – Jesus vår Herre och gjorde den till sin egen ideologi. Då går det som det går. Utför.

Och partierna på högersidan var från början motståndare till detta men till slut gick även de samma väg.

Det ”goda” som vi har åtnjutit är byggt med människohand. Låt oss bygga ett torn.. alla riken på jorden som byggts på annan grund än Gud själv har fallit. Så kommer oxå vårt moderna samhälle att falla. Därför att det är byggt av förgänglighet och inte av evighet.

Vi trodde, så som redan Adam och Eva lurades att tro, att vi människor kan själva.

Från början gick det bra och har så på ytan sett ut att gå väl under många år. Folkhemmet byggdes upp, klassklyftorna jämnades ut. Flertalet av befolkningen fick det mycket bättre. Visst var det något gott. Men ett annat mål har oxå alltid funnits i bakgrunden: förkastelse av hörnstenen – att avkristna vårt samhälle, vilket de har lyckats med i princip. Vi är ett av de mest sekulariserade länderna i världen. Kyrkan, både Svenska kyrkan och frikyrkan har minskat och krymt. Den kristna tron är i princip som bortspolad i vårt gemensamma samhälle. I skolan, på arbetsplatserna, i kulturen, i människornas medvetande.

Hur har det gått till? Jo, genom att verka inifrån kyrkan. Det skeende som bl a tog sin början redan i starten av Socialdemokratiska partiet i slutet av 1800-talet. Är du intresserad av att höra den historiska berättelsen om detta lyssna på direktor för den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet Per Ewerts, föreläsning: ”Landet som glömde Gud”. Det jag kommer att lyfta ikväll är slutskeendet och konsekvens av 50-60 år av förtryck och politisering av kyrkan där man till slut gav upp för trycket och 68-kyrkan föddes.

Johan Sunden skriver i sin doktorsavhandling med samma namn om det marxistiska inträdet i Svenska kyrkan. Om ledargestalter som såg den Marxistiska förkunnelsen och ledstjärnan som vägen till en bättre värld, inte frälsningen i Jesus Kristus. Det blev ett utbyte från klassisk kristen tro – till en revolutionär tro. Jesus förändrades till revolutionären istället för frälsaren. Visionen var den ständiga utopin; tron på att kunna bygga paradiset här på jorden.

De sade: Vi vill inte ha en marxism som är kristen. Vi vill ha den riktiga marxismen. Bilder på Jesus byttes ut till bilder på Che Guevara och Mao Tse Tung. Den kristna vänstern tryckte foldrar med Jesus och en gloria som det stod Med FNL för Vietnams folk.

De riktigt kristna på den tiden var inte dem som fromt knäböjde och bad till Gud. Nej, det var dem som var ute och demonstrerade. Och de skulle vara marxister eller åtminstone socialister.

Dem som då iofs såg orättvisorna i världen men ansåg att bönen och att föra ut evangeliet var vägen fram marginaliserades och utsattes för hån. Inom Svenska kyrkan.

Detta val av riktning har varit förödande. Man valde dårskap framför vishet. I Ord 9:10 säger visheten: Att vörda HERREN är början till vishet, att känna den Helige är förstånd.

Jag läser från Jesaja om faran i att förakta Guds ord: 30:8 –

• Gå nu och skriv detta på en tavla inför dem och nerteckna det i en bok, så att det bevaras för kommande dagar, alltid och för evigt. För det är ett upproriskt folk, barn som ljuger, barn som inte vill höra Herrens undervisning och som säger till siarna: ”Sluta med era syner!” och till profeterna: ”Profetera inte det som är sant för oss! Tala något smickrande till oss, profetera något bedrägligt. Vik av från vägen, gå bort från stigen, låt oss slippa se Israels Helige!” Därför säger Israels Helige: ”Eftersom ni förkastar detta ord och förtröstar på våld och list och förlitar er på sådant, ska denna missgärning bli för er som en spricka i en hög mur, som buktar ut mer och mer tills muren plötsligt rasar på ett ögonblick.
• Den ska krossas som en lerkruka, så skoningslöst att man inte kan finna en skärva stor nog för att hämta eld från eldstaden eller ösa upp vatten ur dammen.” För så säger Herren Gud, Israels Helige: ”Om ni vänder om och är stilla blir ni frälsta. Genom stillhet och tillit blir ni starka.” Men ni vill inte. Ni säger: ”Nej, vi tänker fly på hästar.” Därför ska ni också fly. ”Vi ska rida i väg på snabba hästar.” Därför ska också era förföljare vara snabba. Tusen ska fly för en endas hot, och för fem mäns hot ska ni alla fly, tills det som är kvar av er är som en flaggstång på en bergstopp, som ett baner på en kulle. Därför väntar Herren på att få visa er nåd, därför är han upphöjd för att visa er barmhärtighet, för Herren är en domens Gud. Saliga är alla som väntar på honom.

Här har vi en rot till vårt lands tillstånd idag. En rot som fick sitt fäste i kyrkan!

Valet innebar att man litade till mänsklig vishet och styrka istället för Herren. Och konsekvensen av detta har oxå som Guds ord beskriver att kyrkans har marginaliserats och minskat och minskat i både antal och betydelse. Och Herren har väntat.. och väntar fortfarande på att få visa oss nåd…

Men det är detta avfall som jag tar upp ikväll skulle jag vilja säga är en av orsakerna till vårt lands tillstånd idag:

Ateism, det drastiska ökandet av dödligt våld, unga barn skjuter på varandra, gruppvåldtäkter på våra flickor, förnedringsrån på våra pojkar, den växande hederskulturen, klankulturer med egna lagar och regler, våldet i nära relationer, ekonomisk brottslighet av våra allmänna försäkringssystem osv.

Men som jag sa är inte kyrkans huvuduppgift att jobba med symtomen, utan med roten till tillståndet.

Vad händer med fåren när deras ledare i ett land avfaller?

Vad händer när fårflockens herde inte gör sitt jobb och inte följer den Store Herden?

Jo, fåren skingras och börjar irra omkring och betar på andra fält som kanske inte har gräs som är nyttigt för fåren. De finner och börjar tillbe falska gudar. De har ju ingen som leder dem till de goda ängarna och det friska vattenflödet och den ende gode Herden.

Vilka kan då dessa andra gudar vara?

Tre områden:

Pengar, sex och makt. Kyrkan har fallit för dem alla.

Pengar – materialism. Att skaffa sig rikedomar och lägga på hög. Skog, värdepapper..

Sex – man har lämnat Guds bud och gåva till att människan där vår sexualitet ska uttryckas mellan man och kvinna i ett livslångt troget äktenskap.

Makt – Kallelsen att följa sin mästare och segra genom svaghet har övergivits till förmån för politiskt inflytande, respekt bland de rika och i världen respekterade institutionerna.

Det finns ytterliga tre delar som styr inte bara världen utan även kyrkan i stort: Människans 3 bästa vänner: Me, myself and I. Jaget. Humanismen.

Världens väsende har fått ingång och klorna i kyrkan till att sluta bygga Guds eviga rike och istället bygga på världens rike med världens medel. Därför har hennes salt förlorat sin kraft och ljuset inom henne gömts under skäppan. Genom att vilja bli respekterad och kulturellt relevant har hon istället fått skörda förakt och marginalisering.

Jag vill betona att detta har ju från början skett i kyrkans toppskikt, inte bland gräsrötterna. Men det som ledarskapet beslutar sipprar förr eller senare ner genom hela organisationen.

Ojoj.. detta är ju tungt. Men vad göra nu? Finns det en lösning? Finns det bot?

JA!!

Det har profeterats om en stor världsvid väckelse.. dock är jag tveksam om detta.. snarare tror jag det sker genom att Herren tänder små eldar lite var stans och att det kommer ske i det lilla. Jag kommer till det resonemanget i slutet av predikan.

Men vad är det som kan vända utvecklingen i vårt land?

Utvecklingen stavas Omvändelse. Först och främst omvändelse i Guds folk och vidare ut till resten av samhället. Jag tror det behöver gå i den tågordningen. Vi behöver omvända oss och be Herren om förlåtelse! Och han står där med öppen famn och väntar på att det ska ske! Han väntar på att vi ska sluta bygga på våra egna hus och tillsammans med Herren börja bygga på hans hus igen.

Vi läser från Haggai 1: 3-11

Och Herrens ord kom genom profeten Haggai. Han sade: Är det då tid för er att själva bo i panelklädda hus medan detta hus ligger i ruiner? Så säger nu Herren Sebaot: Lägg märke till hur det går för er. Ni sår mycket men skördar litet. Ni äter men blir inte mätta. Ni dricker men blir inte glada. Ni klär er men blir inte varma. Den som får lön har hål i börsen. Så säger Herren Sebaot: Lägg märke till hur det går för er. Gå upp till bergen, hämta virke och bygg upp mitt hus, så ska jag glädja mig över det och visa min härlighet, säger Herren. Ni väntade er mycket, men se, det blev lite. Och när ni förde hem det blåste jag bort det. Varför? säger Herren Sebaot. För att mitt hus ligger i ruiner, medan ni alla har brått med era egna hus. Därför har himlen över er hållit tillbaka sin dagg och jorden har hållit tillbaka sin gröda. Jag har kallat fram torka över landet och över bergen, över säden, vinet och oljan, över det som jorden ger, över människor och djur och över era händers arbete.

Detta är en text som i dagens Sverige är högst aktuell! Eller hur?! Elkris, inflation, jordbruk som tvingas lägga ner, skördar som uteblir pga av torka, åtminstone i södra Sverige, drogmissbruk och utbredd ateism. Kyrkan bygger och bygger men det blir lite utdelning. Huset bara krymper och krymper. Kyrkor står ekande tomma. Antje Jackelén har under åren hållit onsdagsmässa inför ca 780 tomma stolar.

Vi har byggt på vårt eget hus. Vi har samlat skatter här på jorden. Och Herren har inte välsignat.

Lyssna till Guds ord och hans råd:

Mat: 6: 19-24

Samla er inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. För där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.

Ögat är kroppens lampa. Om ditt öga är friskt får hela din kropp ljus. Men om ditt öga är sjukt, ligger hela din kropp i mörker. Om nu ljuset inom dig är mörker, hur djupt är då inte mörkret!

Gud eller mammon

Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller hålla fast vid den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.

Vårt land behöver räddning. Vår kyrka behöver räddning. Den kyrka som Herren Jesus led för på korsets stam! I lidande och nöd led han för att upprätta Davids hydda. Vi är en del av den hyddan. Vi, trots all vår motsträvighet, apati och bortvändhet vill Herren Gud rädda oss än en gång. Han manar till oss att vända om från våra onda vägar och ta emot hans förlåtelse och nåd till ett liv tillsammans med honom. Ett liv i rättfärdighet och frid i den helige Ande.

Det är dags att bygga upp Davids fallna hydda! För Tiden lider mot sitt slut.

Sker det så måste vi vara på det klara med en sak. Vi kommer inte få bygga på Guds hus ostört. Det kommer att komma motstånd. Vi befinner oss i ett krig. Är du redo för strid? Djävulen samlar sina härar inför tidens slutskede.

Hur gör vi? Hur strider vi?

Genom att själva vända om! Genom att förstå att vi själva är en del av detta och ställer oss i gapet och ber om förlåtelse och försoning. Genom att be att nådens och bönens ande ska uppenbara för oss Guds rättfärdighet och helighet. Be om vishetens och uppenbarelsen Ande ska ge oss en förnyad kunskap/kännedom och erfarenhet om Jesus och vad han har gjort för oss. Be om att han ska fylla våra hjärtan med ljus. Be om att han ska förnya vårt hopp och kunskap om det han har kallat oss till. Den kallelse som kyrkan alltid varit kallad till men som i vårt land i mångt och mycket har tappats bort – nämligen att gå ut och förkunna evangeliet om de goda nyheterna! På alla de sätt som finns att tillgå. Och att stå fast vid Guds sanningar oavsett kostnaden! Det kostar att helhjärtat följa Jesus och leva ut sin kallelse. Vi behöver be om frimodighet och oförfärade hjärtan!

I detta vill påminna om det jag läste från början:

Gud har själv sagt: Jag ska aldrig lämna dig eller överge dig. Därför kan vi frimodigt säga: Herren är min hjälpare, jag ska inte vara rädd. Vad kan en människa göra mig?

Vi strider inte mot människor utan mot andemakterna i himlarymderna! Stridsvapnet vi har fått är först och främst bönen! Umgänget med Gud!

Och det första och viktigaste området där striden sker är i våra hjärtan! Först när den striden är vunnen är vi oxå redo och skickade till ytterliga uppgifter.

Vill du vara med i Guds armé och strida för Rättfärdigheten? Är ditt hjärta vunnet för Herren? Be då Herren visa dig i vilken funktion i hans armé som du är tänkt att verka som, om du inte redan vet det.

Till sist ska jag avsluta med en mycket viktig sak.

Du som är här och även du som nu sitter och lyssnar i efterhand och i ditt rättfärdiga hjärta lider över det tillstånd jag just beskrivit. Du kanske redan är i tjänst som en stridande soldat? Du har kanske i åratal suttit i din kammare och bett för din kyrka. Du har stått i gapet och bönat om Herrens nåd till att din kyrka ska omvända sig, ta upp sin mantel och leva i sin kallelse igen. Du kanske känner dig ensam? Ingen ser din kamp och du börjar tvivla på att det gör någon som helst skillnad. Ni kanske bara är en liten grupp människor som samlas i bön?

Till er vill jag rikta denna bibeltext för att ge hopp och inte ge upp.

Predikaren 9:13-17

Också detta såg jag under solen, en visdom som syntes mig stor: Det fanns en liten stad med få invånare. Mot den kom en stor kung som belägrade den och byggde stora befästningsverk mot den. Därinne fanns en fattig men vis man som räddade staden genom sin vishet. Men ingen kom ihåg den fattige mannen. Då sade jag: Vishet är bättre än styrka. Men den fattiges vishet blir föraktad, och ingen lyssnar till det han säger. De visas ord som hörs i stillhet är bättre än rop från en härskare bland dårar.

Det vi ser i denna text är ett återkommande mönster i hur Gud verkar med sin kraft. Han behöver inga stora skaror som mobiliserar och som gärna visar upp sig i all sin förträfflighet. Tvärtom. Han utväljer oftast den ringe, den svage, de få när han vill vinna en stor strid här på jorden. Läs oxå om Gideon.

Detta för att det inte ska finnas någon som helst tvivel över vem det är som strider och vem det är som ska ha äran!

Den ringe som ingen människa räknar med, men som inför Gud gett sitt liv för att rädda, vet vad som hänt och vad som gjort att fiendens befästningar fått ge vika. Den personen/personerna gläder sig över segern. Men får inte sitt beröm av människor utan av Gud.

För, även om det är människor som blir räddade så är det inte dem vi tjänar utan Herren.

Så min vän du som i åratal kämpat i bön och stått fast vid din kallelse/bekännelse oavsett. Vänta dig inte erkännande från världen men vänta dig allt från Gud. Han som är i det fördolda har sett dig strida i det fördolda, han skall oxå belöna dig. Om inte nu i tiden, så får du ta emot din segerkrans när du en dag står inför honom ansikte mot ansikte vid hans återkomst.

Slutligen.. vårt land behöver räddas. Vår kyrka behöver räddning. Kommer det att ske?

Ja, om Gud ger oss tro för det. Inte tron på vår egen förmåga att tro, utan tro på att han vill göra det och ämnar att göra det.

Jesus svarade på frågan vad ska vi göra?

”Detta är Guds gärning, att ni tror på den som han har sänt.

Gud vill att alla ska bli frälsta. Gammal och ung, fattig som rik. Evangeliet är riktat till alla människor. Evangeliet är Guds åtgärd mot roten till det onda.

Vårt ärende som kyrka är att förkunna evangeliet genom att älska Guds Ord – HERREN av hela vårt hjärta, av hela vår själ, av all vår kraft och allt vårt förstånd – och vår nästa som oss själva i lydnad och vördnad inför honom. Det innefattar att stå upp för sanningen, stå emot orättfärdigheten och förlåta dem som äro oss skyldiga. Till det vill Gud ge oss tro.

Sedan är det Guds sak att frälsa var och en som vill ta emot.

Det är Guds sak att frälsa vår kyrka och

det är Guds sak att frälsa vårt land.

Låt oss be:

Herre, jag tackar dig för din trofasthet och nåd. Herre, tack för att du är den som förlåter oss våra missgärningar och renar oss från all orättfärdighet. Herre hjälp oss att leva i omvändelse från vår egen agenda och återvända till vårt ärende att förkunna livets ord och bygga upp Davids fallna hydda i våra liv, i vår kyrka och i vårt land.

Amen.