3. Kolosserbrevet – Jesus Kristus är vår frihet

Välkommen till en stilla stund vid Jesu fötter och Marica Burman.           

Det här är den tredje i raden av betraktelser från Kolosserbrevet och vi ska tala om friheten i Kristus.

2 Kol 2: 16-18

Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller i fråga om högtid eller nymånad eller sabbat. ¹⁷ Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus. ¹⁸ Låt er inte fråndömas segerkransen av någon som ger sig hän åt ’ödmjukhet’ och går upp i syner av änglarnas tillbedjan och som utan orsak är uppblåst i sitt köttsliga sinne. och inte håller sig till honom som är huvudet. Från honom får hela kroppen den tillväxt som Gud ger, stödd och sammanhållen som den är av sina leder och senor. ²⁰ 

Vi har i kyrkans värld så lätt att falla in i religiösa mönster. Religiösa mönster som uppstår när vi i egen kraft försöker leva efter Guds lagar och bud. Gud har gett oss riktlinjer för våra liv och det är tänkt att vi ska leva efter dem. Men gör vi det utan relationen med Herren Jesus själv, ja då blir det en religion= träldom =  en massa måsten som vi människor ska leva upp till. Tycker man sig ändå klara av att vara en god människa och jämför sig med andra så kan det leda till högmodig och uppblåsthet. Klarar man det inte känner man sig ofullkomlig, dum och dålig som människa. Det är vad religion utan relation med Herren åstadkommer. En religion som binder, styr och dödar.  Det har Gud aldrig tänkt med människan. Nej, hans vilja är att sätta oss fria från träldomsoket – människors egna bud och läror. Oket att förverkliga helighet i oss själva. Genom att locka oss till att umgås med honom själv, som är helig, och att där ta emot av hans kärlek och nåd som i sin tur ger en glädje, en vilja och en förmåga till att leva efter hans goda vilja. Alltid i den vetskapen om att vi är i oss själva brustna kärl som bär på en skatt – Guds heliga, rena och oförfalskade kärlek.

V 20-23

Om ni med Kristus har dött bort från världens stadgar, varför uppför ni er då som om ni levde i världen och böjer er under dessa bud: ²¹ ”Det skall du inte röra, det skall du inte smaka, det skall du inte ta på”. ²² Och detta gäller sådant som är bestämt att användas och förbrukas, efter människors bud och läror. ²³ Detta uppfattas visserligen som ’vishet’, med sin självvalda gudstjänst, sin ’ödmjukhet’ och sin späkning av kroppen, men det har inget värde utan är bara till för att tillfredsställa det köttsliga sinnet.

För att vi skall kunna ingå i den relationen med Gud sände han sin egen son till världen för att undanröja det som hindrade och stod i vägen – vår synd. På korset betalade han priset för vår synda skuld som hindrade oss att komma nära Gud. Och när du tar emot Herren i ditt hjärta, blir frälst så öppnas vägen för dig att själv att komma till Herren och ingå en personlig relation med honom själv. I det mötet, den frälsningen får du den Helige ande som gåva. Den Helige Ande som är Gud själv, flyttar in i dig. Det heter att födas på nytt, vilket är ett övernaturligt skeende i ditt liv som då sker. Där finner du den sanna friheten. Paulus skriver i 2 Kor 3:17… där Herrens Ande är där är friheten. Friheten i Kristus. Friheten att bara vara, umgås med honom i ordet, bönen och tillsammans med alla de heliga och låta Gud själv verka sin vilja inom dig. Då lever du ut hans vilja på ett naturligt sätt, utan ansträngning. Du gör det för att du älskar honom. Fritt och för intet.

Bön: Tack Herre för att hos dig finns sann frihet. Genom ditt offer på korset satte du oss fria från den skuld som vittnade mot oss. Du tog själv på dig straffet för våra överträdelser och trots våra svagheter och brister så är vi i dina ögon rena, heliga och upprättade. Du har satt oss fria, fria till att inte behöva ta på oss oket att själva klara av att vara goda människor. Fria till att lyfta blicken, se in i dina kärleksfulla ögon och där förvandlas till din likhet och till att leva ut din godhet i sann glädje och sann frihet.

Amen.