Mitt vittnesbörd

Mitt vittnesbörd

Det är en oktoberdag hösten 1991. Hade just precis flyttat till Sollentuna. Var hemma och städade med radion på i bakgrunden. Efter en stund stannar jag upp och hör att de samtalar om Jesus. Blir intresserad, sätter mig ner i soffan och börjar lyssna…

En person blir intervjuad om sin tro på Jesus. Personen berättar hur den kom till tro och sitt liv som kristen.

Och så händer det…. Det är som att orden träffar mig rätt in i hjärtat och jag börjar gråta…

Jag gråter och gråter och gråter utöver mig!!

Efter en stund när gråten ebbat ut… programmet är slut och jag bara sitter i soffan, helt slut men samtidigt förundrad… minns orden jag tänker… finns du Jesus???

Det ska sägas att jag gråtit mycket tidigare i livet. Gråtit ut min ångest och sedan känt en välbehaglig tomhet. Men inte nu… nog för att det var välbehagligt men jag kände mig inte tom utan tvärtom uppfylld och en sådan glädje spred sin inom mig som jag aldrig tidigare känt. Detta tog tag i mig och jag förstod att något stort hade hänt.

Detta behövde jag ta reda på vad det var så jag började lyssna på radion för att hitta till den kanal jag lyssnat på för att få höra mer. Det visade sig vara Sollentuna lokalradio som sände en radioslinga under veckan med olika program av vilket ett av dem var en intervjuer med olika kristna troende som berättade om sina liv med Jesus.

Jag lyssnade, och lyssnade på reprisen och lyssnade på reprisens repris osv. Jag skrattade och grät om vart annat. Det var så underbart och det hände en massa inom mig.

I ett av programmen intervjuades en person som var verksam i Pingstkyrkan i Sollentuna. De hade ett café och i det cafét hade de en upptäckargrupp varje onsdagskväll där vem som helst kunde komma, fika och samtala om livet och om kristen tro.

Men jag tänkte att nej det är för stort för mig. Var även rädd för pingstkyrkan… visste ja att där talar man i tungor och det är ju inte riktigt klokt… jag nöjer mig med att lyssna på radioprogrammen.. som hade blivit ett måste för mig vid detta laget.

En dag några månader senare står jag på jobbet och helt plötsligt förnimmer jag något underligt och tänker att det känns som att någon bär mig….

Men vart efter känner jag mig inte nöjd utan tänker mer och mer på den där upptäckargruppen och en kväll i mars 1992 tar jag mod till mig, åker till huset som ligger bredvid Pingstkyrkan och tar klivet in på cafét. Där möter jag några personer som sitter och fikar. Sätter mig ner, tar en kopp kaffe och börjar samtala med dem. Den kvällen fick jag möta kristna systrar och bröder som mötte mig med kärlek och respekt. Den kvällen fick jag komma närmare den Jesus som jag hört talas om i radion. Den kvällen fick jag komma hem.