Himmelriket är nära – Del 3

Himmelriket är nära

Hej och välkommen till en stilla stund vid Jesu fötter. Detta är tredje betraktelsen av 5 med temat himmelriket är nära.

Himmelriket är nära där Guds närvaro är. Och var är Guds närvaro? Jo, hos var och en som tillhör Honom, som är Guds barn. Och jag tror att Guds närvaro är som starkast hos dem som är ödmjuk och har ett förkrossat hjärta. Ett hjärta som inte kompromissar. Eller åtminstone inte vill kompromissa, för ingen är ju felfri.

Samtidigt är det viktigt att poängtera att Gud är närvarande hos den människan även om hon inte alltid känner det. Det kan finnas tider i livet när allt känns svårt, tungt och mörkt och man ber men får inga svar, kan tyckas. Upplevelsen är att Gud har övergivit en. Men då får man gå till ordet som säger: Jag skall aldrig överge dig eller svika dig. Heb 13:5.

Det är ett ord att lita på och erfarenheten har bevisat det sant.

Det finns dock saker som gör att vi kommer längre bort från Guds närvaro och det är vår synd, som kommer till uttryck på många olika sätt.

Några exempel: En person som inte lever i ljuset, Som visar en sak utåt men är en helt annan när inte människorna ser. Eller säger en sak men menar något annat i sitt inre. En person som säger sig vilja följa Gud men egentligen vill och gör något annat. Det kristna livet levs enbart på ytan för att ses och beundras av människor. Man lever i kompromiss med det man vet är sant. Lever ett oärligt liv. Som inte förstår att de prövningar man som kristen får gå igenom är menat från Guds sida att helga och forma till Gudslikhet och ge slutlig välsignelse. Läs ex om Josef i GT.

I Jak 1:2-8 står att läsa:

Räkna det som ren glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika slags prövningar. 3 Ni vet ju att när er tro prövas ger det uthållighet. 4 Och låt uthålligheten leda till fulländad gärning , så att ni är fullkomliga och hela, utan brist på något sätt.
5 Om någon av er brister i vishet ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan att kritisera, och han ska få. 6 Men han ska be i tro, utan att tvivla. Den som tvivlar liknar havets våg som drivs och piskas av vinden. 7 En sådan människa ska inte tänka att hon kan ta emot något från Herren, 8 splittrad som hon är och ostadig på alla sina vägar.


Många inklusive mig själv har läst detta som tänkt oh, jag får inte vackla i min tro på Gud, alltså känna tvivel på att han vill mig väl, vill välsigna mig pga av att jag inte håller måttet osv. Nej och åter nej! Gud älskar och välsignar oss pga av att han vill, inte pga av att vi förtjänat det genom att aldrig brista i något avseende, för vem gör inte det?

Det handlar om att man säger till Herren att man vill följa honom och älska honom men ljuger och vet sig göra det. Lovar stort och håller smått. Som framställer sig som bättre än man egentligen är. Som aldrig kanske erkänner sina briser inför människor och inför Gud. Man litar mer på sig själv än på Guds nåd. Man tvivlar.

Detta leder till ett vacklande andligt liv som gör att Herren inte kan anförtro sig.

Så för att leva nära Gud och uppleva hans närvaro så behöver vi vara ärliga och uppriktiga inför Gud först och främst och låta honom rena av våra hjärtan från det som skiljer oss från Honom, nämligen synden.

Det första som Jesus predikade när hans tjänst började var: Omvänd er, ty himmelriket än nära.

Just därför ska vi leva i omvändelse. Det enda som behövs är en vilja och längtan till omvändelse från det som är synd och från våra begär efter allt annat än Gud själv. Att vi oxå visar på ändrat liv i handling när förlåtelsen är given. Han längtar efter att få vår odelade kärlek.

Jesus säger: Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft och din nästa som dig själv.

Detta gör Gud själv i och genom oss om vi oxå vill att det ska ske. Upptäcker vi att vi på något område kompromissar, så ska vi vända om, be om förlåtelse och be om ett omvänt hjärta. Det får vi lov att göra om och om igen. Jesus finns där och tar emot. Då kommer han att besvara din bön och uppenbara sig för dig.

Många längtar efter Guds kraft i sitt liv. Men längtar vi lika mycket efter Honom själv?

Tycker vi det är värt offret som behövs för att ha Guds Gudomliga kraft i våra liv?

Ja, det är frågan.

Man är inte Guds barn först och främst för att erfara Guds kraft. Utan pga av att man är född av Honom. Ett barn längtar efter sin Fars närvaro och uppmärksamhet, inte hur mycket han kan ge kraft till barnet att göra det eller det. Utan ett barn är mer intresserad av vad pappa själv kan göra. Det borde vi som Guds barn oxå längta efter.

En jordisk Far älskar sitt barn villkorslöst oavsett om barnet vill vara tillsammans med honom eller inte. Oavsett om barnet gör som pappan vill eller inte. Men om barnet ska få erfara pappans kärlek så måste ju barnet vara vänd mot sin pappa och vilja ta emot den kärleken. På samma sätt är det med Gud Fader i himmelen. Han älskar oxå villkorslöst och om vi ska erfara honom i våra liv så måste vi vara vända mot honom och ta emot.

Omvänder vi oss och ber Honom helga oss så gör han det. Och mer och mer kommer vi då att få erfara Hans kärlek, gudomlighet, nåd och kraft i våra liv som redan finns nära oss och är oss givet.

Låt oss be:

Herre vi kommer till dig den här stunden. Jag ber att du ska hjälpa oss genom att visa på de områden som vi var och en fortfarande inte har släppt in dig. Jag ber att du in din nåd och kärlek ska helga oss så att vi får förmågan att leva ett liv som inte kompromissar med din goda vilja. Tack för att du mer än gärna tackar ja till den bönen, renar oss så vi kan erfara din ljuvliga närvaro, din kärlek och din kraft.

Amen.