Gudsfruktan – predikan i Fällfors Filadelfia

Gudsfruktan

Att frukta Gud mer än människor

Jag kommer att tala om Gudsfruktan utifrån tre vinklar:

1. Det personliga

2. Församlingen.

3. Vårt land

Ps 33:6-9

Himlen är skapad genom Herrens ord, alla dess härskaror genom hans muns ande. Han samlar havets vatten som i en hög, han lägger djupen i deras förvaringsrum. Hela jorden må frukta Herren, alla som bor i världen må bäva för honom. Ty han sade och det blev till, han befallde och det stod där.

Herre, jag ber att du skall tala till oss idag genom din helige Ande om vad det innebär att frukta dig. Du som är himmelens och jordens skapare. Du som uppehåller allt med din rättfärdighets högra hand. DU har givit mig ord att förkunna. Använd dem och tala personligt till var och en av oss som är här idag. Upplys våra hjärtan, tänd vår iver och låt ditt namn bli ärat!

Amen!

Vad innebär Gudsfruktan? Vet ni det?

Om ni gör det är nog den här predikan överflödig. Men vet ni inte så kanske ni kan få ut något av det som jag kommer säga här idag.

Vilka associationer får ni av ordet frukta?

Negativa eller positiva?

Oftast så förknippar vi väl fruktan med något man är rädd för? Eller hur?

Man kan ju frukta allt möjligt.. höga höjder, farliga djur som spindlar, ormar osv… att göra bort sig inför andra – människofruktan. Fruktan av att dö.

Man fruktar den som är ond eller det som är ont. Man fruktar det som kan göra en illa, ja förstöra ens liv.

Men att frukta Gud innebär det att vara rädd för honom?

Är det därför han vill att man ska frukta honom?

Ja och Nej.

Visst han är den ende som har verklig makt att förgöra oss och hans vrede är verksam mot det som är synd. Han är helig och fruktans – värd. Vi läser i Bibeln om dem som möter honom att de faller ner som döda inför honom. Ingen kan se Gud och leva. I den bemärkelsen är det normalt och klokt att känna rädsla. Men vi vet att den vreden är försonad i Jesus Kristus och för dem som är i Honom finns inte anledningen till den sortens rädsla kvar att känna. Vi är frälsta av nåd och kan frimodigt nalkas nåden tron. Han är vår Fader som älskar oss och Jesus Kristus har gjort det möjligt för oss att oxå leva i en nära gemenskap med honom som vår pappa.

Han vill att vi ska frukta honom pga av att han är god samtidigt som han har makten att göra oss mer skada än någon människa någonsin kommer att kunna göra.

Vi går till Bibeln och ser vad Jesus har att säga om Gudsfruktan:

Mat 10:28 – 31

Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna. Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt?Och inte en enda faller till marken utan er Faders vilja. På er är till och med alla hårstrån räknade. Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar.

Här ser vi både Guds helighet och makt samtidigt som Jesus beskriver Gud som den som har en enorm omsorg om oss. Han vet att vi är små och sköra, precis som de små sparvarna. Men hur många vi än är här på jorden så ser han till oss var och har omsorg så till den grad att inte ett hårstrå faller utan hans vetskap.

Som individer och Guds barn är vi kallade att frukta Gud. Att frukta Gud är att älska Honom! Att frukta Gud är att lyda honom inte för att man är rädd för att han skulle vara ond utan för att man har respekt för honom och att man inte vill att någonting ska komma emellan en själv och honom. Gudsfruktan kommer från att man har förstått hur god han är, hur helig han är och att han har all makt i himlen och på jorden.

Gudsfruktan kommer från att man har förstått hur djupt älskad man är av honom. Att man har fått tagit emot en kärlek som överträffar allt annat som man tidigare trott vara kärlek. Den fullkomliga rena omutliga kärleken som bara ägs av Gud själv. När en människa tar emot den, blir fylld av den så fördriver den all annan fruktan, all rädsla som människohjärtat kan bära på. Rädslor som hållit henne fängslad och gisslat henne på många olika sätt. Rädslor för sjukdom, rädslor för människor: för att inte duga, rädslor för att inte lyckas här i livet, rädslan över vad andra ska tycka och tänka, rädslor för döden.

Vi behöver få möta Gud på djupet personligt var och en. Öppna upp oss och upptäcka hans godhet, kärlek och hans helighet. Hans konungslighet. Att Gud är god och bara god. Om din läsning av ordet färgar Gud som ond, då har du missförstått ordet. Du ska kunna läsa om alla krigen i GT och ändå se Guds godhet. För tom Guds vrede är god och rättfärdig. Guds vrede riktar sig mot synden. Att bära på vrede mot synden är ju något gott. Ytterst och djupast har Gud visat sin vrede över synden genom att på hans rättfärdiga sätt låta domen falla över synden i människor genom att låta människan, hans Son betala priset för den.

Det största hindret till att frukta Gud är nog människofruktan. Hur befrias vi från den? Jo, genom att bli fria från önskan att få berömmelse från människor. Friheten att inte söka efter människors beundran. Det är i grund och botten det som gör att vi oxå fruktar människor och uttalar människofruktans trosbekännelse – vad ska andra människor tycka och tänka?!

Men betänk!! Att inte behöva förställa sig och göra sig till något man inte är. Fri att få vara sann med sig själv och andra. Fri till att helgas till Kristuslikhet. Fri till att få ta emot Guds kärlek som är ren och oförfalskad. Fri att leva till Guds ära först och främst. Fri till att uttala Gudsfruktans trosbekännelse – vad ska Gud tycka och tänka?

Det här menas inte att vi är känslokalla över andra människor. Självklart inte. Men vi låter inte andra människors tyckande och tänkande styra oss bort ifrån Guds väg och det vi vet är sant. Vi låter oss inte tystas ner pga av att andra människor kanske inte kommer att tycka om oss längre pga av det vi står för. Men vi gör det alltid med ödmjukhet, kärlek och barmhärtighet.

Se på Jesus. Han var mild och ödmjuk i hjärtat och Han korsfästes för att han var Sanningen. Och man ska inte förvåna sig om det går lärjungen som det går för mästaren. Inte om vi menar allvar med att gå i hans fotspår.

Bär du på människofruktan så är nn bra bön att be: Herre,hjälp mig att bli från människofruktan. Och lär mig vad det vill säga att frukta dig istället. Hjälp mig att stå för din sanning och din rättfärdighet med ett milt och ödmjukt hjärta.

NU är det bara en som kan få dig att frukta Gud. Gud själv.

Hur gör han det? Hur grundas vi till att frukta honom?

Genom att han alltid låter oss vila på de gröna ängarna? Händer det när vi ligger vid poolkanten och lapar i oss en god drink? Sker det genom att han låter vår vandring kantas med framgång genom materiell rikedom, trygghet och välstånd? Eller genom att vi vinner respekt i världen?

Nej, det sker genom att han för oss ner i dödsskuggans dal. Där låter han oss möta det vi oftast fruktar som mest, nämligen människofruktan. Han låter oss få lite självkännedom sas. Syftet med den vandringen är att vi där får kämpa med saker och ting som sker och som vi till synes aldrig kommer till rätta med. Målet är att vi ska komma till slutet av oss själva där vi får insikten att vi inte längre kan lita till vår egen förmåga. Där, i de stunderna i livet får vi nåden och möjligheten att dö bort ifrån oss själva och ropa till Gud om nåd. När vi kommer ut på andra sidan dödsskuggans dal finner vi de sköna gröna ängarna som är fulla av liv.

Ord 14:27 Herrens fruktan är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror.

1 Tim 4:8 Träna dig i stället i gudsfruktan. Fysisk träning är nyttig på sitt sätt, men gudsfruktan är nyttig på allt sätt, för den har löfte om liv, både för den här tiden och den kommande.

Att frukta Gud handlar om liv. Liv på alla plan. Fysiskt, själsligt och andligt. Den ger oss rätt perspektiv på oss själva. Att vi är små och Gud är stor. Och att det är i hans famn som vi vilar. Den ger oss den trygghet som ingen människa kan ge. Gud som är himmelens och jordens skapare. Han som skapade allt från ingenting till att bli till. Att det är i Honom vi lever, rör oss och är till. Att du överhuvud taget andas är pga av hans nåd. Grudsfruktan ger oss kunskap och vishet till att leva ett liv som ger Gud äran.

David ber i stor nöd i 86:e psalmen:

Visa mig, Herre, din väg jag vill vandra i din sanning. Bevara mitt hjärta vid detta enda: Att jag fruktar ditt namn. Jag vill tacka dig, Herre, min Gud, av hela mitt hjärta och ära ditt namn i evighet. Ty din nåd är stor över mig, du räddar min själ ur dödsrikets djup.

När man vandrar i dödsskuggans dal så är det som en dödsprocess. Man dör från det som man fruktar. Och precis som psalmisten beskriver här får man då oxå upptäcka att det kommer en uppståndelse på andra sidan dödsriket i form av att det man var rädd för tidigare har förlorat sin makt. Ex andra människor.

En person som fick gå igenom en sådan dödsprocess var Petrus. Genom Förnekelsens stund.

Jesus säger i Luk 22:31 Simon, Simon, se, Satan har begärt att få sålla er som vete. Men jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.” Då sade Petrus till honom: ”Herre, med dig är jag beredd att gå både i fängelse och i döden.” Jesus svarade: ”Jag säger dig, Petrus, tuppen skall inte gala i natt, förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig.”

Så skedde oxå och stunden han förnekade sin Herre för tredje gången så vänder sig Jesus om och deras blickar möts. Det Petrus ser får honom att totalt bryta ihop. Den stunden fick han för första gången se sanningen om sig själv att han inte fruktade Gud, som han själv trott, utan var fylld av människofruktan och egenupphöjelse. Det visade sig när det verkligen brände till och började kosta att vara en Jesu lärjunge att det var viktigare vad människor tyckte och tänkte om honom än vad Gud tyckte och tänkte. Petrus hade bedyrat högt och heligt att han var villig att gå i döden för Jesus, Pyttsan!! I själva verket var han inte alls det. Nej, hans eget liv var mycket mer dyrbart för honom än han någonsin hade fattat. Men i den stunden i skenet av Jesu kärleksfulla blick förstod han.

Den insikten var så smärtsam – han gick ut och grät bittert.

Det var den dal av dödsskugga Petrus var tvungen att gå igenom för att blir fri från människofruktan. Han omvände sig från osund övertro på sin egen förmåga till att så småningom bli en ödmjuk, sanningssägande bärare av en förtröstan på Gud som är den ende som är värd att frukta.

Paulus likadant. Han hette ju från början Saul – den store. Men efter hand ändrades hans namn till Paulus – den lille. Han hade oxå dött bort ifrån sig själv och därmed oxå från människofruktan till Gudsfruktan som gjorde att han kunde tjäna sin Herre oavsett motstånd, utan skam och han skämdes inte för evangeliet.

2 Kor 5:10-11Ty vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.

Då vi alltså vet vad det är att frukta Herren, försöker vi vinna människor

v 14 Ty Kristi kärlek driver oss…

Hur har det sett ut i våra församlingar vårt land? Vilket inflytande har Guds församling i vårt land idag? Är vi kristna i Sverige kända för att att vara dem som fruktar Gud och inte är rädda för vad människor ska tycka och tänka? Är vi kända för att inte skämmas för evangeliet?

Vem är det som är huvudet i församlingen idag i vårt land? Jesus Kristus eller människan?

Visst vi undervisar om Jesus som huvudet och vi som hans lemmar. Men hur ser det ut i livet som levs ut? Vad är viktigare? Att upprätthålla verksamheter eller att lyssna in Herrens ord och verka därefter?

Är det viktigare att få in så många människor som möjligt in i våra församlingar eller att Guds ord predikas klart och rent som gör att dem som är där verkligen är de är för rätt anledning?

När vi har våra kampanjer och sommarläger? Vems foton används som dragplåster? Foto på vår Herre eller de predikanterna som kommer?

Vilket namn samlar folket? – Jesu namn eller den kände resepredikanten?

Foton är iofs inte fel i vems händer ligger vår förväntan?

Jesus anklagade sina samtida med dessa ord:

Joh 5:42-44

Jag har kommit i min Faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn, honom tar ni emot. Hur skall ni kunna tro, ni som tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden?

Detta har pågått i många år och idag ser vi resultatet. Gud är tålmodig och god. Han väntar in sitt folk in i det sista. Men till slut när man vägrar gå hans vägar så låter han folket hemfalla till det som är ont i Guds ögon.

Detta får oxå konsekvenser för vårt land.

Paulus skriver:

Rom 1:16 och framåt.

Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken. Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro.

Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.

Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar. De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.

Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen. De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det.

Detta är en beskrivning på Sverige idag. Vårt land som en gång var ett kristet land som ville följa Herren. Men som idag visar på en tydlighet av att ha vänt Gud ryggen. Ett land där människor lider av psykisk ohälsa, promiskuitet och vanhelgande av det heliga. Vi i kyrkan har släppt in världens sätt att tänka och leva, vi håller Gudsfruktan som en mask men vill inte veta av dess kraft. Dvs det ser ut som att vi fruktar Gud på ytan, men våra hjärtan är långt borta från honom. De fåtal som blir frälsta, de tomma bönehusen och glest besuttna kyrkobänkar, de många villoläror som florerar, kraftlösheten i våra församlingar och Gudlösheten i vårt samhälle vittnar tydligt.

Visst finns det öar, enskilda människor och församlingar som i sanning fruktar Gud. Som hatar det onda, brinner av iver för Guds sak och hans rättfärdighet och älskar med ett rent hjärta. Men den stora massan gör det inte.

När man ser vad som händer i vårt land så tror jag Guds dom närmar sig, eller att det är Guds dom vi ser falla över oss. Guds heliga vrede över synden som gör sig gällande. Våld på gator och torg. Ökningen av våldtäkter där förövarna går fria och vars offer aldrig får sin upprättelse. Pride, en hyllning till homosexualiteten som bara växer och växer sig starkare. Dess påverkan börjar redan i förskolan:

Läroplan Fsk. (Lpfö98, 2016, s. 5). Alla som verkar i förskolan ska hävda de grundläggande värden som anges i skollagen och denna läroplan och klart ta avstånd från det som strider mot dessa värden. Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller.

Detta är bra och sunt. Men när det kommer till sexuell identitet, hur gör man då? Ifrågasätts heteronormen till fördel till homonormen? Jag bara undrar..

Samtidigt har vi en kyrka i Skellefteå som i Norran menar att Pride betyder stolthet och inget annat och hänvisar till ordet som handlar om Emmausvandrarna. Det vittnar okunskap om ordets betydelse och en ovilja att lyssna in vad Herren säger i sitt ord. Barn som inte får lära sig att respektera sin föräldrar utan tvärtom lär sig att stå upp mot sina föräldrar – det kallas för frigörelse. Det gäller de barn som får komma till världen. De barn som aldrig får se dagens ljus var år 2016 38000. 20,8 aborter på 1000 kvinnor. Dessutom tvingas barnmorskor att jobba utanför Sverige pga av vädjan till samvetsfrihet. Det nyaste: Nakendisco. Lämna in alla dina kläder i garderoben och gå in gratis. Det kallas kärlek och frihet. Skiljmässostatistiken ligger på 50%.

Sverige idag.

Ensamheten brer ut sig i vårt samhälle. Det verkar vara svårare och svårare att finna en livspartner och få ett äktenskap som är sunt, kärleksfullt och som håller livet ut. En del har övergett normen att leva i tvåsamhet och det börjar komma andra alternativa lösningar. Rfsu uttrycker sig positivt till polyrelationer – alltså ha relationer med mer fler än en person på en samma gång. Medans de skriver negativt och ifrågasättande om den tvåsamhet som enbart vill vara trogen mot en enda person.

Guds gränser och murar raseras. Det är inte bra för vårt samhälle. Pred 10:8

Gud är den samme igår, idag och i evighet. Så som han har handlat i forna dagar så gör han än idag.

När folket hade vänt Gud ryggen och allsköns synd fått florera och växa fritt så lät Gud folket få känna av baksidan av myntet sas. Han lät dem straffas för sina synder på så sätt att de fick känna av konsekvenserna av deras handlande. Varför gjorde han så. Jo, för att få dem att komma till besinning, vända om till Honom som rätteligen var deras Gud och be om förlåtelse och läkedom. Ibland så hjälpte det, ibland inte. Så tror jag att han gör än idag-

Gud låter oss känna av konsekvenserna av vår bortvänd för att det i sig kan bana väg för villigheten att vända om och låta honom bota oss. Han låter synden blomma så till den grad att vi inte längre står ut med svedan som kommer från den. Han låter oss vandra in i dödsskuggans dal och där kan vi hålla på länge och tro att vi själva kan rätta till vår egna misstag. Men till slut måste vi ge upp vår tro på vår egen förmåga att ordna paradiset på jorden. Vi kommer till insikt om att vi hela kallat mörker för ljus och ljus för mörker. Vi kommer till vår egen vägs ände. Det är Guds syfte och mål med sin dom. Idag fortsätter han att vädja till omvändelse för att ta emot förlåtelse och läkedom genom hans son Jesus Kristus. Det är de goda nyheterna. Det är Guds evangelium som sannerligen inte är någonting att skämmas för.

Summering:

Vi får be om Guds nåd att börja frukta Gud, där han ska sitta på vårt hjärtas tron istället för oss själva. Vi vår be om att bli fri från all människofruktan som är ett fängelse där vi gisslas till undergivenhet från makter som inte är några verkliga makter. Till leva i Guds barns härliga frihet tillsammans med vår Far som är god och som har verklig makt.

Det handlar om att vi som församling skall få bli den kropp som har Jesus som huvud och det handlar om att vårt land ska bli räddat och frälst från Guds vredesdom.

Att frukta Gud är begynnelsen till vishet. Vårt land befinner sig i ett allvarligt läge. Det är dags att vi som Guds folk i Sverige vaknar upp från vår sömn. Att vi vaknar upp till besinning och insikt om att våra dagar är få så vi undfår vishet och klokhet i den tid som nu är. Det är dags för Guds församling att böja knä inför vår Herre och frälsare i omvändelse och bot. Bekänna våra synder och be om läkedom från Gud. Vi behöver be om frimodiga hjärtan som brinner och står upp för Jesus Kristus som dog och uppstod för oss. Att inte skämmas för evangeliet som är en Guds kraft till frälsning för alla människor!!

Den välkända texten i 2 krön 7:14

men mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land.

Amen!!